Aftonbladet – 14 maj 1839, sida 2

Article Image
gora tullyllest. För andra förbrytelser, enligt -)46 kap. Missgerningsbalken, hvarvid lif ej blifsj vit spildt, föreslår Förf. 2 års penitentiär behandling, och lika mycket för qvinnas uppstud-Isighet mot husbondfolk, då den yttrar sig i våld, samt för förfalskningsbrott, i afsigt att skada, högsta kroppsstraff och 40 års penitens -I— en ovanlig gradering! Gäckeri med GudsItjensten vill han belägga med kroppslig aga, -Isåsom merendels härrörande af fylleri. Mot istöld finner Förf. penitentiärsystemet ej kumna anlitas, emedan detta slags brott alltför ofta förekommer. Vatten och bröd eller ock ris eller prygel i enrum, jemte enskild skrift, äro de straff, Förf. för stöld föreslår; dock anser han kyrkotjufvar, 3:e resan stöld och andra resan inbrottsstöld böra medföra penitentiär behandling. Mot skogsåverkan rekommenderar Förf. prygel i enrum, i stället för det nu, i brist af böter, tillämpade vwvattenoch brödstraffet. Sockenstyrelserna få sin egen straffkockru, en liten kodicill med böter, prygel, ris, vatten och bröd samt inspärrning m. m., som i skriftens förra del är närmare specificeradt. Efter en öfverräkning af årliga antalet å de förbrytelser, för hvilka Förf. rekommenderar penitens eller cellstraffet, finner han, att Sverge behöfver 1009: celler för mankön och 400 för qvinkön; 446 celler för mankön finnas redan å Långbolmen och. 30 till 60 i Malmö, hvarförIutan förra stället äger utrymme för omkring 1330 oeh det sednare för 240 å 250, så att 200 till: 2350 celler är, hvad man genom nybyggnad behöfver förskaffa sig, och dessa böra, enligt Förf:s åsigt, anläggas i rikets vestra del, i trakten af Wenersborg eller Götheborg. För qvinnopenitensceller anses Stockholm, Götheborg och Norrköping hafva utrymme tillräcke ligt, så att blott cellernas inrättning på dessa ställen återstår. Äfven länshäktena, säger Förf. böra indelas i eeller, och länsstyrelserna äro redan förständigade att inkomma med uppgift, huruvida de nu befintliga häktena kunna till celler apteras. Hvarje penitensanstalt här i landet bör, efter förf:s åsigt, inrättas för 500 till 800 fångar. För en sådan pemtensinrättning antages en chef, som är eller varit militär, och en souschef, som är prest. Den militäre får 2006 Rdr och presten 2009, med utsigt till pastorat efter 15 års tjenstgöring. Vidare kommer en major med 4090 Rdr, en kamrerare med 3 bokhållare, en sekreterare med 2 kanslister, en öfverläkare och en underläkare, hvaraf allt man kan se, att den skrifvande personalen alltid blir den manstarkaste. Bevakningschefen blir en äldre underofficer med 300 Rdr, en underofScersuniform och 2 elitfångportioner, och under honom stå aogiftex vaktmästare efter behof. Fångarne indelas i 3 grader: instruktions-, arbetsoch elitegraderna. Hvarje finge erhåller ena psalmbok, ett nya testamente, en postilla, en katecbes och en lärobok. Första gradens fångar måste alltjemt hålla sig inne och få ej sysselsättas med arbete, under de första 6 måinaderne, men infinna sig två gånger i veckan uti instruktionssalen eller kapellet för att undervisas. Så snart fången kan läsa innantill, ålägges han lära sig katechesens hbufvudstycken utantill, samt att icelleniöfva sig uti hvad han läst. Andra och tredje gradens fångar besökas i cellerna af presten. Dessa grader få arbeta, elitgraden församlad, men andra graden i cell; dock anser författaren penilensfångar böra sysselsättas endast med handarbeten, dem de vid utgåendet kunna på egen hand utöfva. För öfrigt äro de föreskrifter, förf. önskat meddela rörande skilnaden mellan de olika graderna och deras behandling, så hoprörda, att det är ganska svårt att deref få en redig exposå, hvilken läsaren torde sjolf behaga söka i sjelfva boken. Straff och beiöningar utdelas och eliten bar utsigt att genom en förbättrad lefnad vinna befrielse, sedan minst 3, af den honom ådömda fängelsetid förlupit. Qvinnor behandlas på ungefär samma sätt, som karlarne, men åt brottsliga barns hehandling bar förf. bloti egnat 4 2, sida, hvaraf hufvudsakligen är att lära, att han tycker, det prins Carls skola är väl inrättad. Lifstidsfångar få bo tillsamman i flera rum, samt användas till fabriksarheten. NB. detta gäller blott om fångar af mankönet; ty lifstidsfångar af qvinnokönet skola deremoat slutas i cell och därren dertill aldrig öppnas. Såsom en orsak till denna distinktion och skilnad i Hr

14 maj 1839, sida 2

Thumbnail