Aftonbladet – 14 maj 1839, sida 2

igenom, utan att några förfäktare af det gami korsat och iemrat sig, nästan lika illa som mun. karne, då de efter reformationen började läs: mässan på Svenska. STATS RÅDET GREFVE LÖWENHIELMS SKRIFT OM KOMMUNALSTYRELSEN OCFE PENITENTIÄRSYSTEMET. (Slut från JM 293.) De båda ämnen, som i denna bok utgör: hvarandras supplementer,. äro utom densammö så åtskilda, att: ett uppehåll mellan afbandlandet af det förra och det sednare icke på någo! sätt kan störa: sammanhanget. Vi hafva derföre trott att, sedan vederbörandes önskan om arbetets skyndsamma anmälande blifvit, medelst framställningen af dess förra del eller kommunalstyrelsen, uppfylld, det icke kunde skada. att lemna. den läsande allmänheten tid, att omedelbart ur sjelfva boken göra bekantskap med dess sednare och vigtigare del, penitentiärsystemet, på det de omdömen, vi kunna finna oss befogade att fälla om denna del och om dest hela, icke må sakna komntroll. Förf. börjar detta system med att genomgå de nu brukliga straffarter, antar att straffets ändamål är ,att rätta.och bättra den felande, samt att derföre vanärande straff. aldrig böra användas, så länge bättring är möjlig. Alilmänna omdömet, hvilket omvexlar med tidehvarfven och går i bredd med folkets stigande odling, skallc, säger Förf., arådfrågas, för att få veta hvilka straff, som äro vanärande eller ej. Spöstraffet anser Förf. numera vanärande, ehuru det ej skulle varit det den tiden lagboken utgafs. Detta straff! bör således afskaffas, likasom skampålen, stockstraffet och kyrkoplikten. Pödsstraffet önskade Förf. helst se afskaffadt, men antager dock, att det må tillämpas å uppror eller myteri, våld mot öfverhketen (konseljen?), uppsåtligt mordk mot föräldrar — de, som begå det sednare, anser Förf. böra såsom vwilddjur utrotas; i alla andra fall bör dödsstraffet ersättas af fängelsestraff eller ock af deportation. Med deportation förstår Förf. ej landsförvisning, utan försändning till straffkoloni, och upplyser dervid, att Kongl. Maj:t ämnar vid rästa riksdag förelägga Ständerna förslag till lag för en sådan art landsförvisning, hvilken lärer komma att utföras genom öfverenskommelse med en af de makter, som äga sådane kolonier. Måhändaca, anmärker Förf. om denna notis, torde dock, till förekommande af de uti en framtid möjhgen inträffande missbruk, tydligen böra bestämmas, att deportationsstraffeticke må vara tillämpligt på politiska förbrytelser.c Kanske har den fart, åtalen för majestätsbrott fingo, sedan dödsstraffet mildradesk genom utbyte mot fästning, förestafvat denna Förf:s anmärkning. För att nu få ett surrogat för spöstraffet, hvilket nemligen icke må vara vanäranded, har Förf. uppfunnit prygelstraffet, verkstäldt inom arresten. Ett hundra prygel, fördelade på tre dagar, anser Förf. motsvara 40 par spö. De straffarter, Förf. vill använda, blifva nu (förutom kortare arrest i enslig cell: vatten och bröd, böter, i brist på tillgång förvandlade i prygel, prygel såsom surrogat för spöstraff, samt enskild skrift) följande tvenne korrektiva medel: insättning i arbetskompanier, och insättning, för 4 till 40 år, i penitentiärinrättning. Till insättning i arbetskompani för 4 år dömes för lösdrifveri, tiggeri, 3:e resan fruktlöst bestraffadt slagsmål och våld, der icke lif och lem blifvit spilda, uppstudsighet mot husbonde, apdra resan rymning från regemente eller korps, andra resan förstöring af kronans persedlar, då man ej kan ersätta dem. Hvad Förf. anser såsom qvalifikation, för att insättas i penitentiärinrättning, har han väl sagt (4:a del, pag. 20— 28), men icke så tydligt, att det utan äfventyr af misstag om hans mening kan resnmeras.. Utur den lista å brott, Förf., för att bestämma sin tanka om lämpliga bestraffningar, genomgår, ) apptaga vi följande anmärkningar. Hädelse mot