Aftonbladet – 11 maj 1839, sida 2

må tagas i de fall, då ledning och beskydd tafvas. Frågan är då, om de akademiska nationerna bebölva sådane ledare och beskyddare som med inspektorerna åsyftas? Vi kunde kanhända härpå svara Nej, och motivera vårt Nej; hade vi då bäri rätt, så fölle inspektorskapet till sin id redan härigenom. Men nu svara vi Ull exempel Jas; och då följer straxt i spåret den oundvikliga sekunda-frågan: de för nationerna så nödige inspektorerne, gifva de månne, så som såkerna revera stå, den ledning och det beskydd åt sina klienter, som måste komma i fråga, om de skola kunna anses nödige?a Skulle händelsevis det historiskt verkliga säga motsatsen — vi uttala djerft en allmän förmodan — och skulle, hvad än värre vore, det icke ligga inom området af mensklig makt, att få inspectores rationum till bufvadsakligen annat än hvad de äro; då blir åter denna inrättning, e ratione po steriori, onyttig — icke derföre, att den i sig sjelf var onsttig, utan emedan den icke gör sin nytta. Hvad gör då en nationchef? Hans namn står tryckt öfverst på nationens katalog. Han presiderar någon gång om året vid en nationsammankomst, som förmodligen medför sitt gagn. Är han af ett liberalare menniskoslag, så ger ban sin nation en gång om året middag; kanshe qväll derjemte. fan kan också emottaga en nationalskänk, såsom en silfverpokal, eller annat silfver. Vanligen gifver han humana svar och goda råd åt de studenter inom nationen, som gå att fråga honom; men om desse hafva relationer med någon annan professor, än inspektorn, så fråga de likaså gerna den till råds vv Oc n i sina akademiska angelägenheter och bekymmer, och erhålla lika goda svar. Inträffa kungliga personer vid universitetet, och studentkorpsen skall uppvisas, så utförer hvarje inspektor, som är frisk, presentationen af sin nation; och . på det han icke måtte missteaga sig om något studentnamn, som lätt kan bänrda med folk, som u:an sällan ser hos sig, så medför han en lista, ur hvilken han upplöser. fikväl händer det oftast, i synnerhet vid de mindre talrika nationerna, att inspektorn kan namnen utantill l. på alla sina studenter. Man kan uten svårighet vid en akademi föreställa sig ett faderligt förhållande, som för studenierna skulle medlöra det redbsraste gagn, en sann välsignelse. Det skulle, efter vår tanha, enhell bestå deruti, att professorerne allmänt vore fuderlige mot studenterne. De skola mera vara patroner, än heta inspektorer. Exempel på sann faderlighet hos professorerne träffas vid begge våra universiteter icke sällsynt; men det märkvärdiga, som just rör innevarande ämne, lestår deruti, att denna fader!ighet icke står i sammanhang med ett inspektorskap, utan flyter ur en ädel egenskap hos männen. Vi hänvisas således oupphörligen, hvart vi vända oss, till det förut så ofta upprepade axiomet: alt det är saken, egenskapen hos personen, men icke titeln, hvarpå det hänger. I Upssla universitets annaler står Sven Lundölad såsom en af sann faderlighet mot studenter oförgängligt lysande karakter: han blef på slutet sin nations inspektor, det är sant, men bin blef icke härigenom mer dess fader, hvilket han var långt förut; ja, redan som akademie-adjunkt kände bonom alla hans landsmän såsom deras yppersta stöd, trognaste vän, pålitligaste skydd och mest upplysta ledaire. Och han var en fader icke blott emot landsmän, utan emot hvar och en, som med behef om råd och bjelp vände sig till honom. Vi tro, att det är något sådant ungefär, som studenter vid akademien beböfva: det är en patriarkalisk sak och ej en titel: det är en sanning, en egenskap, cch som alltid skall finnas, så länge man gifver unviversiteterna förträfflige lärare. Namnet inspector rationis är deremo! hvad som tjenar studenterna föga; och såsom det ofta händer och måste hända, att inspektoren för en studerande yngling befinner sig bland antalet af de professorer, till hvilka han ej står i synnerlig bekantskap; så blir denna, efter hvad historien visar, icke innerligare genom inspektorskapet, utan ynglirgen söker sin hjelp der bar med mesta skäl hoppas finna den, hos någon verkligen faderligt sinnad bekant bland sivå andra lärare. Ett vigtigt behof för studenterae är tillgången på bildadt och högre umgänge, i synnerhet om aftonstunder, då studierna för dagen slutat cch uppfriskning blir lämplig. Att få njuta nigot sådant inom kretsen af ett godt professorshus, skulle säkert utgöra en den studerande yspglingens största lycka. De akademiska konstitutionerna innehålla ingenting om, att en inspector nativnis bör för sine underlydande hilla sitt hus emellsnåt öppet och sjelf tillhandagå med bildande umgänge. Emeliertid är det visst, alt, af all patriarkalistn vid akademien. vore detta den nyttigaste, och nästan så angelägen, att de akademiska sederne härigenom mwer, än genom hysd annat som helst, skulle upplyftas til böjden af fin sedlighet och