Aftonbladet – 4 maj 1839, sida 3

na förskansning. Skulle det imedlertid falla någon af dem in, att slå upp i bibeln och läsa Försonarens egna ord, så torde de der finna mindre försvar, än de hoppats; troligen är det också derföre, de i hjertat hylla den kaholska dogmen om förbudet, eller åtminstone onyttan af den Heliga Skrifts läsning af andre än dem, som skola tolka henne. Bibelsällskapernes verksamhet går deck i rak motsats emot denna dogm. De medföra, utan bjelp, spridandet af Försonaren3 lära till hög och låg: en lära, som utgör den sanna och förnuftiga fribetens källa och lefvande grund: bibelsällskaperne hafva sålunda i det bela arbetat den politiska friheten, om ock ej alltid medvetande, i händer. Men deras sak i denna väg går trögt. Men bör temligen allmänt kommit öfverens com, att it plebs, den stora massan, unna religionens tröst, det goda af predikningar, det gädjefulla af hatechesen: med andra ord, saligheten upplåtes vä!villigt åt mängden. Men en grundligare förbättring i det jordiska tillståndet, nigon Ilättnad från onyttiga tyngder, en större och billigare delaktighet också i detta livets goda — sådana obetydligheter har man så mycket mi dre funnit skäl att skänka åt det lägre folket, som man förmodligen ändå tyckte de högre klasserna lida på bytet, när de på sin lott erdast fingo jorden, men arbetsklasserna deremot himmelen och evigheten, Lvilka betyda vida mer. — — Tanken att draga masken af hela detta cherivari och visa det rena sambandet emeilan kristendom och sann samhällsfrihet, är visst icke ny; men det skulle imedlertid vara glädjande att få se den omfattad af en man med så varmt hjerta, så spekulerande sinne, som Hr Atterbom. Månne ban icke skall finna sköl, att tydligare förklara sina tänkesätt i en si vigtig fråga?