Aftonbladet – 4 maj 1839, sida 2

DY Dy MA IVT tal vtcltyts proposition tlvid förliden riksdag om rättighet att mot få tlgar begagna eldgevär, samt den ultralibera , författningen, som tenderade att af korrektior I sterne göra en exportvara och på samma gål begafva dem med vissa medborgerliga rättigh ter, hvilka äro den frie sjömannen förvägrade Endast i hänseende till kommunalstyrels röjde man hos regeringen en bestämd vede vilja, såvida en sådan tillkännagilver sig utie fortsatt bemödande, att centralisera ända ti byoch brofogdars göromål kring thronen; me då alla Norges kommunalstyrelser, liksom gifvet tecken, hastade att kasta sig i H. Konungens väg och tacka honom för sin til varelse, såsom hade denna varit endast har verk och den största välgerning Norge mott: git, framkommo oförmodadt i vårt officiell blad ett par artiklar, hvaraf man ägde full ar ledning sluta, att regeringen skulle finnas benä gen att låta Svenskarne förbättra sina allmän na skolor och sina kommunalstyrelser; jal ma tyckte sig till och med finna, att regeringe ämnade gå långre och redan heslutit, att Sven skarne skulle hafva kommunalstyrelser likasor Norrmännen. Kommunalstyrelse blef i hast e hufvudfråga i fattigvårdskommitten, och asty relsepressens, löjtnant, Sv Minerva, skyndad sig att utropa den officiella artikeln såsom et initiatif, hvarigenom denna press eller dess stor hertigar kantänka förekommit oppositionspres sen. Bemälde initiativa artikel kunde imedlerti; icke vara mer än ett utkast, kvaraf man väl kun de sluta till regeringens goda vilja, men all icke hur långt den sträckte sig. Mycket po pulär i framställningen och modest i tonen nästan ännu mer än den föregående artikeh om folkskolor, höll den sig egentligen blott til det generellaste af principer och detaljer oc lemnade det speciella af båda delarne utan när. mare bestämmelser. Den antog nyttan af er kommunalstyrelse och erkände, att regeringer behöfde befrias från en mängd kommunala be. styr, men hvilka dessa bestyr vero, och i hvar förhållande de kommunala styrelserna borde st: ull staten och till kommunerna, om dessa sty. relser skulle blifva ett skydd för den individuell: friheten och en förstärkning af de individu: elia krafterna, eller blott nedersta trappsteget det öfver individerna utsträckta substratet fö emhbetsraannahierarkin, det kunde man af der halfofticielia artikeln ej urskilja. Öfver allt detta väntade man sig naturligtvis förklaring di man fick höra, alt en statsrådets ledamot just nu egnat en hel bok enkom åt förenärande ärmne, och se der en ny anledning till nyfikenhet vid öppnandet af denna bok. -—-— Se fv För det andra är det icke mindre bekant, att flera tilldragelser inom de sednaste månaderne, och nrominalim dragonnaderna, stadshusmassakern, arresteringarne och pryglingarne ingifvit pluraliteten den föreställning, alt aktningen för menniskors lif och lemmar, hvilken i nordiska länder, med en gles befolkning, alltid visat sig något större än i de, äfven på menniskor, mera produktiva, sydliga, skulle hafva betydligen sjunkit hus vissa maktägande, och mean önskade serna veta, om denna missaktning hade sin rot i Konseljens hårda lynne, eller borde betraktas såsom ett fenomen af dess svaghet och oförmia att hilla tukt på sina underordnade. Slutigen har helt nyligen styrelsepressen framkomnit med det påståendet, att just styrelsesystemets anhängare och ingen annan mäktat framlägga nåsra dugliga eller, som det heter, apraktiskt verkställhara förslag till reformer; denna nyhet frapperade nycket och då man ej ur den föregående uden kunde erinra sig något bevisande exempel på en sådan reformförmåga, väntade man med så mycket större skäl att se uppgiften besräftad i det, som framdeles kunde infinna sig, och hvem kan neka, att förf. till com Communalstyrelse och penitentiärsystem äfven häruti egde en ökad anledning att visa, hvad en af de mest bedagade ledamöterna i den högsta afdelningen af Sverges Jagstiftande makt förmår, i fråga om praktiskt verkställbara, reformförslag? Äfven den mest afgjorda sceptikus i hänseende till våra konseljledamöters duglighet kunde under så löftesrika omständigheter ej förvara sig mot en tyst förhoppning vid isynen af den här anmälda boken. Allmänheten må af följande öfversigt eller, hvad önskigare vore, af sjelfva boken, urskilja, om denO