Aftonbladet – 2 maj 1839, sida 2

lighet, som haft till påföljd ångfartyget Odins förolyckande medelst strandning på vestra kusten af Jutland. 1 afseende på förhållanderna efter strandningen eller fartygs, besättnings och effekters bergning,s instämmer jag med pluraliteten i Premierlöjtnanten Ehnemarks frikännande från allt ansvar, desto heldre, som, efter milt förmenande, det icke är möjligt att efteråt med någon såkerhet bestämma, hvad som vid olyckstillfället kunnat och bordt uträttas. ooDå jag förklarat min tanka varar att Ångfartyget Odins förolyckande måste bufvudsakligen tillskrifvas sågane icke ovanliga orsaker, hvilkas följder i förevarande fall lätteligen kunnat förekommas, om befälhafvaren, aftonen icnan strandningshändelsen, iakttagit den försigtighet, bvartill han, af förevarande omständigheter, bort fr na anledning, har jag likväl såsom regel entavit: ait graden af den felaktighet, hvartill jagi följe häraf, lagt PremierLöjtnanten Eknemark till last, eller qvalifikationen af hans handlingssätt, i egeuskap af befälbafvare, icke får bestämmas, endast efter den olyckliga utgången deraf, utan efter en opartisk sakkunnig pröfning af alla på han: beslut och åtgärder inverkande förutgående förhållanden. Allt hvad som i förevarande mål egentigen utgör sak och icke form, ligger helt och hållet utom gränsen af den judiciella behandlingen. Ingen lag föreskrifver, eller kan på förband föreskrifva, huru en fartygs-befälhafvare skall, under alla omständigheter, sig förhålla. Så snart hans handling går öfver gränsen af det formella, kan den ej mera jemföras och sammanställas med formella föreskrifter, ej mera såsom brottslig fållas efier något bestämdt lagens rum. Utan all ledning af beskrifven lag är också Kongl. KrigsHofRätten vid bedömandet af närvararde mål, i egentlig mening, att anse såsom en opinionsnämnd, den der uttalar sitt skyldig eller oskyldig, icke efier en lagligen vunnen bevisning, utan på grund af en enskildi öfvertygelse iklädd formen af dom och ytterst hyilande på en subjektiv föreställning, som är riktig eller oriktig endast i förhållande till den dömandes sakkunskap och erfarenhet. Fyra män af yrket, börande ega och egande dessa egenskaper, kafva frikänt PremierLojtnanten Ebnemark från allt förvällande till den timade olyckshändelsen, och från allt amsvar för följderna deraf. Jag bör då, mad misstroende till mia egen omdömes förmåga och med full tillit till deras, förmoda, att miidrande omständigheter finans, som undfallit min uppmärksamhet, och följaktligen aataga, att den föreeeise, hvartill, efter min öfvertygelse PremierLöjtranten Enemark gjort sig skyldig, icke varit af den art, att sågot strängare ansvar derför kan honom rättvisligen äl! äggas. Jag hemtar ytterligare ett stöd för denna åsigt deraf: att hvarken allmänna lagen, krigsartiklarna eller sjölagen, utsätter något straff, som till ifrågavarande fall kam lämpas; ty don ef KrigsFiskalen: i sådant afsenode åberopade 13 8 i 2 Kap, af nu gällande Krigsartiklar handlar em ansvar för fel och förbrytelser mot tjenstgöringsreglementer, instruktioner och andra författningar; och mågra sådane, till strandningshärdelsen föranledande förseelser hafva bevisligen ieke blifvit begångne. Beträffande åter det af Kongl. Krig: HefRättens föredragaude ledamot enligt 43 8 8 Kap. Krigsartiklarne yrkade straff, så afser detta endast uppenbar vangömmo och vårdslöshet; och till sådan förbrytelse kan jag icke anse PremicerLöjtnanten Ehnemark vara förvunnen. På grund af hvad sålunda blifvit senfördt, pröfvar jag rättvist, det skall PremierLöjtnanten Ehnemark, för den försumlighet han, meo voto, låtit komma sig till last, vara skyldig att undergå extra judieiei bestraffning, som af vederbörande chef bör bestämmes. (MNutet följer.) nn trompe a frn 0 ACC EtY NAYE FOC AA TT