Aftonbladet – 2 maj 1839, sida 2

I Mä j kväl hå oo Hr Generaladjutanten Akrells, hvilket I lyder silundas I Sedan vid granskningen och afdömandet af åtI skilliga mot Premierlöjtnanten Ehbnemark anförde I påståenden och anmärkningar jag i allo instämt i ide af Kongl. Krigshofrättens Herrar ledamöter af flottan afgifna vota, får jag blott, med åberopande iaf de skäl, som af dessa Herrar ledamöter, syn nerligast af Kapitenen Almlöf, blifvit utvecklade, tillägga: att jag af cessa, mera mot form, än sak, I riktade anmärkningar icke funnit anledning lägga Hr Premierlötnanten Ebfemark någon sådan omI ständighet till last, som, it eller annat afseende, kan anses hafva föranledt den med ångfartyget Odin linträffade strandningen. v Huru denna tillkommit: om genom en olycklig tillfällighet, som icke kunnat förutses och förekomE eller genom befålhafvaremns å det förolyckade I fenheten af denna kraft, än sättet att tillintetgöra de för seglaren menliga följderna deraf. Okänd kan således denna kraft numera icke kallas, ehuru na icke ännu på seglande fartyg vunnit någon I Is fartyget försummelse och ovarfamhet, utgör det väsendtliga af undersökningen och den fråga, soma. ehuru redan af pluraliteten afgjortl, äfven måste af mig besvaras. I sina rapporter om ångfartyget Odins strandning, uppger Premierlöjtnanten Ehnemark såtem orsak, en ovanligt stark strömsättning sydostvardt hän; men han återtar sedermera denna uppgift, under förklarande, att en lokalmissvisning å kompassen varit den enda, till olyckshändelsen vållande orsaken. Dessa båda, emot hvarannan stridande uppgifter, förtjena att hvar för sig granskas. Lokalmissvisningen eller kompassens afvikelse (aberration), förersakad genom lokalattraktion, har länge varit en känd sak, som, under sistförflutne decennier, i andra länder utgjort föremål för både sjömäns och vetenskapsmäns forskningar, och byaraf resultaten finnas att tillgå i flera från trycket utgifne afhandlingar, som utreda ej mindre beskaftillämpning, förmodligen af det skäl, att på sådane fartyg jernmassornas läge och fördelning i betydlig mån upphäfva de till magnetnålens afvikelse verkande ors2kerna. Helt olika måste förhållandet vara på ångfartyg, och dessas begagnande på verldshafven har fragskallat erfarenheter, som visa, att lokalattraktiomen åå sådane fartyg icke bör, under resan i öppen sjö, empas utan allt afseende. I Såsom befälhafvare på ångfartyget Odin, hade I Premierlöjtnanten Ebremark icke bort försurama det gynnande tillfället, att i London skaffa sig bestämda upplyspingar i detta ämne. Af derstädes. I varande många ångfartygsbefälhafvare hade säkerligen de fleste kunnat tillhandagå med underrättelser, af hvilka måhända Premierlöjtnanten kunnat hämta anledning att undersöka pålitligbeten af sitt fartygs kompasser och, i följe deraf, på återlresan vidtaga försigtighetsmått, som nu uteblifvit. I I I nad latitud 53 Lewut tillryggalagdt afstånd af 80, blifvit satt 2 sydDenna anmärkning föranleder icke någon ansvarspåföljd i laglig väg, men den är lika behörig, som Premierlöjtnantens invändning, att han blifvit ew offer för en outredd naturkraft.a Huruvida och i hvad grad en lokalmissvisning. ägt rum på ängfartyget Odin, under dess sista rese. kan numera icke utredas eller i bevis ledas, emedan lokalattraktionen visar sig olika på hvarje serskildt fartyg, efter skiljaktigheten af de dertill bidragande orsakerna. Någon sådan missvisnin märktes icke på utresan till England; icke destomindre hav den kunnat vara verkande under hema led resan, med styrning i motsatt kurs. Att likväl I denna missvisning icke varit nog betydlig, för att. ensamt hafva vållat olyckshändelsen, torde af följande beräkning kunna inhämtas. Fartyget hade den 7 Augusti om middagen räk44! och observerad latitud 35 427 Den räkneado longituden var 24? 487 O. Bet hade således, under de första 14 timmarna och på ligt om sin räkning, hvilket, med en antagen generalkurs af nordost till nordvest, ger vid pass 57. fel i ostlig riktning. Förutsatt, att denna lilla olikhet imellan fartygets beräknade och till en del genam observation funna ställning hade uppkommit endast af kompassens lokalmissvisning, utan all inverkan af någon strört i sydlig riktning (hvilken likväl ji engelsta kanalen lärer vara ganska vanlig), så skulle, under inflytelse af en fortsatt lika beskaffad missledning och med samma styrda kurs, samt efter en seglad distans af 3664, fartyget hafva stått 9 sydligt och 467 ostligt om sin räkning, eller i sydostlig riktning ungefär 47, och således vid strandningstillfället ännu hafva varit på ett afstånd af 437 från land. Den förnämligast verkande orsaken till ångfartyget Odins strandning, 30 i sydost ur sin räkning, synes dock med största sannolikhet kunna sökas i de på Nordsjön så vanliga strömsättningar, hvarom sjökort och beskrifningar öfver detta farvatten lemna mångfaldiga och varnande underrättelser. En från afseglingsstället jemnt fortsatt sådan ström, med en hastighet af endast 47 i timman, hade varit tillräcklig att sätta fartyget iland på samma ställe, som denna olycka nu inträffade: och en sådana stiönme måste likväl anses högst obetydlig, då den ofta i Nordsjön skall finnas löpande med en hastighet af 3 till 4 engelska mil itimmen. Premierlöjtnanten Ehnemark, som strax efter strandningshändelsen ansåg sig, förmodligen af goda i skäl, befögad att härleda sin olycka från följderne