Aftonbladet – 30 april 1839, sida 2

(Insändt.) Männe icke vederbörande Tullstyrelse och tjenstemän böra mera noggrant och genom strängare eftersyn söka förekomma den smyghandel, som i temligen stor skala bedrvifves i Bohusländska skärgården, serdeles af så kallade Styrsö bönder. Att denna handelsplats är känd af vederbörande, synes tydligen, då man som oftast vid prisnoteringar från Götheborg uti Statstidningen fått läsa, huru dessa bönder från Styrsö alltid kunna sälja spanmål och bränvin till lägre pris än Götbeborgs handlande. Då öarna i denna skärgård icke äro kända såsom någon rik spanmålsort, eller för potatesplantering, vore önskligt få veta, från hvilka orter de kunna erhålla dessa produkter. Huru kunna då dessa bönder undersälja Götheborgs handlande, då dessa troligen göra sina upphandlingar i större partier, än Styrsö bönderna kunna anses förmå? Att en betydlig smyghandel i Halländska och Bohuslänska skärgården bedrifves, kan icke betsiflas. Ett exempel derpå är, att förliden sommar i Augusti månad gingo 460 parlass danskt bränvin från denna kust till Hofva, dit de forslades och der upplades med stor skyndsamhet, emedan tvenne länsmän jagade denna fora genom flera härader, och då dessa framkommo till Bofva, var bränvinet redan under tak. — — Att Danskarne drifva en betydlig handel med bränvin både i södra och norra delarna af: Sverge, bevisas derigenom, att år 1837 en hel skeppslast af 200,000 kannor gick till Torneå, direkt från Danmark; att det icke var någon Styrsö bonde, som egde denna affär, är Säkert, snarare var det en Stockholms bonde. Man kan förutsätta, att till denna saks bedrifvande fordrades en stark mar, ja: stark som ett Berg. ——Z—AAL— . ?-—