Aftonbladet – 27 april 1839, sida 3

hus och blef en sorts notabilitet. Det hade konventionella umgängeslilvet. Deri står hon öfver MI Brehmer, men under henne 1 det idylliska naturmåleriet. Läsaren påminner sig en ganska kostbar figur, som visade sig i alla de Löfvensternska romanerna: Tante Lisbeth, som af pur välmening skämde bort all ting, utom tårtor, puddingar och annat köksväsende. När Löwensternska huset var utdödt och skingradt, flyttades bemälde Tante till en småstad, der hon köpte varit obilligt att icke skicka läsaren en helsning från en så gammal bekant och låta veta, hvad hon företog sig, och sålunda utkom hennes Nittonde Testamente. Hon hade nemligen haft en stor svaghet för testamenten och en dito för sin piga Cajsa Lisa. Huru som denna Cajsa Lisa förverkar sin matmoders gunst och testamentet, det föreställes i förevarande roman. Vi få dock varna läsaren för den tron, att boken egentligen, eller ens mycket, handlar om pigan och testamentet; och det kan rätt vara i sin ordning. Fabeln är i korthet, att i samma stad, der Tante slagit sig ned, finnes en Borgmästare, och denne har en dotter, ett hjertans sött barn. En från långa resor och vedermödor och sorger (dock inga tigerjakter i Amerika) hemkommen gammal sligting, Farbror Tobias, stadnar hos Borgmästaren och blir gouvernante åt Lina, som af honom lärer latin, trägårdskonst och mycket annat nyttigt och vackert, så att hon blifver ett under bland Borgmästaredöttrar. Farbror Tobias dör, och Lina får sin första sorg — djup, innerlig, i vissa fall teknad med mycken natursanning, i vissa med någon öfverdrift. Vändpunkten och glanspunkten i Linas lif blifver en resa till Stockholm, dit hon och hennes far blifvit bjudna af en slägting, en rik Grosshandlare. Hela lifvet i Stockholm är mästerligt teknadt. Frun i huset är en lifslefvande, till det inre obildad, till det yttre förfinad och anspråksfull dame, som man tycker sig igenkänna på det minsta finger. Hr Grosshandlaren D:o D:o, och likaledes sonen och döttrarne. Det Poret er PT vore synd att minska läsarens nöje genom försök till en miniatur af denna bumorstiska sl la; den bör betraktas i oförminskad skala. Satirens gissel har aldrig på svenska blifvit allvarligare och konstmässigare förd,. själsfattigdomen under jordisk rikedom aldrig mera lefvande träffad. Någon skadeglädje, någon ståndsfördom tyckes väl sticka fram; men det gör I ingenting; andra hafva gisslat och komma troligen att ytterligare gissla den adliga i inre tomheten under yttre glans. Den sansade och bildade nationen har redan aflagt ståndskärlek och ståndsbat och begriper, att det icke blott är: från ett håll, som det onda kommer. Under resan har Lina upplifvat en förut som hastigast gjord bekantskap, som besilter alla tecken att blitva ett allvarsamt attachement: den unge mannen och hon leka blindbock med hvarandra, såsom i en äkta roman vederbör. Oss vanliga menniskor, som icke göra romaner, tyckas svårigheterna och missförstånden så lätt kunna upplysas, knutarne så lätt kunna lösas, blott man will. Men vi förstå oss förmodligen lika litet härpå, som på de: der tafatt blyga och sjeliplågande unga män, bvilkas egentliga interesse skall ligga deri, att de med händer och fötier skjuta ilrån sig in lycka och ensamme bland alla, icke vilja be gripa, bvad framgång de haft eiler kunnat bafva. För att bjelpa dem i deras outgrundeliga sjelfförnekelse och misstro måste en kärring fram och lysna ut, hvad de sjelfve bordt kunna utforska, i fall kärleken är en sådan mag) Redaktionen tager sig här friheten begagna samma rätt, som en annan tidning härom dagen använde vid en af en serskild medarbetare författad artikel, nermligen att Red. icke solidariskt instämmer i ofvanstående raisonnement. Det är nemligen alldeles icke den ifrågavarande författarinnans skildring af qvinnohjertat, eller hennes mod, att i detta afseende gå litet längre än pruderiet medgifver, som i Red:s tanka blifvit klandrad af förnuftiga läsare, celler förtjena att blifva det, utan den lösa moraliteten i hennes åsigter af sjefya samhället i gemen, då hon t. ex. med serdeles förkärlek behandlat personer, som narra sina borgenärer, och sedan skratta åt dem, som göra till ett hufvudföremål att kurtisera och förföra unga fruar, m. m., men deremot förlöjligar andra karakterer, för det de fästa sig vid det redbara, vid sitt yrke och vid det allmännas angelägenheter. Penna sida är det i Red: 8 MA be 0. OA nns