Aftonbladet – 25 april 1839, sida 2

I SS och fängelbernas besksffonhet är föl nn SM VV 20 RAA Detta lärer deck mest angått den förra länssty— relsen, och sedan landshöfdiegen numera blifvit befordrad till Statsråd och Landssekreteraren uppå begäran erhållit nådigt afsked, torde anmärkningsanledningarne blifve sparsammare. Det märkligasty i berättelsen rörande fångjande: Fångarnes antal å fästningar elisr allmänna are betsinrällni ingar har sedan 4823 cupphörligt stigit oc: i en förvånande grad. År 4225 utgjorde antalet af de för brott dömde 938, och de för vanart eller försvarslöshet 45355 tillsamman 2270; är 4837 hade de förra ökats till 4327 och de sadnare till 2904; summa 33531: således en tillökning af 4264 eller Helt nära 56 procen? på 42 år. Hela fångantalet, d. v. s. de i länsoch starshäkten 3efntlige deri inräknade, utgjorde 2820 för år 1830 och 4943 för år 18387. Vid fängelsernas inspektion bade å NMycifsborg och Carlsten nägon försummelse med kläcksatdelning försports; på Carlstew fanns ingen ordentlig matbållning utan fångarna: måste för sina pergas upghandfa råa matvaror oci tillreda dem i 3tockhusen. Handskrona fästnings fängelse befamas — hvad det i sanning länge befunnits — brist!Mligt, och beläget nära ett krutmagasin. I Malmö fanns 394 för brott till arbete dömde fångar oci 499 korrekticnister; alla höllog tili arbete dels uti en för spånad och väfning inrättad fabrik, dels isniekareoch! smidesyverkstäder, af hvilka fabrikon 1synnerhet tillvann sig J. O:s Bifall. Stadsfänge!serpe voro iailmänhet klanderFia, och det i Götheborg särdalås väl inrättadt; endast i hufvudstadea ägde de allmänt kända anmärkbdingarne rum. Länshäktena voaro: deremot i allmänhet i sämre skick. I Skaraborgs läng häkte funnos 4249 fångar oher 410 utöfver högsta antalet inrymde i 43 större och mindre rum;:i Halmstad fanns ingen gård, der f20garne kund3: utsläppas medan rummen vädradess:i Malmö borde: 42: till 45 och i Ciristianstad ända 25 personer inrymmas i hvarje föngram. Vid de öäf riga länshäktena, med undantag: af Jönköpings oe Wexjö, var förhållandet ungefär detsamma, mon i Carlskrona föreäom det besynmeriiga förhållande, att 42 fångar till större delea voro inrymde i:B rum, medan fem rum stodo ok2gagznade, hvarföruia särgkläderne voro alldeles förstitne. Mot korirektionshusecns: fyillande med en mängd ofta till imtet egentligi: brott förfallne personer, deras qvarI hållande på: obestämd tid, och fångers sammanblandning framställer J. O. ungefär samma anmärkEnn ningar, som odita tillförene blifviv giorda. Lazaretter och åospitaler voras alimänligen i godt Istånd; endast: i Mariestad förekom anledning tilt anmärkning mot husens bristföliga skick och fsiaktiga inredcaing. Såsom resultater af Ir Justitio Ombudsmannens observationer under lillsyasn vid lagskinningen har han öfvertygat sig om nödvändigheten af vissa agförändringar, gem han fram deles ämnazr föreslå. Vi infö nen med uteslutande-af motiverna, erae son or, som på mnigot sätt deltaga i vagen el ler lagstiftningen, ej lära underlitla att förskat fa sig sjellva berättelsen. Det första angår kyrkoplikt, och i afsecade på denna ämnar J. O. föresli: catt med upyhäfvande a hvad genom lag coeh sörskida före fattnin är vordet stadgact, 3 UPD3Abar rkoplikt och om ar för den, som vägrar att den undergå; 1 stätet v :r försrdnadt, att i alla bändelser, der uppe: plikt, i förening med annat stroff, å följd för brott, hittills ä jH ter till ons in skriftormål dömas J. O:s s uppm är I keam ö re: aalt, med AAA stockstrså utförde föreskrifter, att sådant straff icke vidare s ait i det full, då böt den saklällde ho skola, på sätt Jag och författripgss i sl! innehålla, med fingelse tflleon:3u I hänseende till wafböna anmnikeor J. 0, att den icke blott liksom kyrkorlikten är omöjlig att mot den dömdas v kotiöjla tan ock att den föra i brist af it er terliil ligger i afbönen utan i förkla dömde felat: J. OQO. fö föreslår derföre, all den möts te upphäfvas. I Inskvönkning i spöstraffen, dels af dei ollmänIhet mot dessa straff anförde skäl, dels ock så Ja som en nödvändig jemkning iden ola rdhet, har med straffet förett och samma brott tröffar iden fattige och den rike, har äfven blifvit fö. remål för J. O:s omtanka. Vid sistlidpe riksdag anhöllo stön utfärdandet af en författning, inneb jande stadgande: Käro efter I1ag och sir kilda författningar böter ådömda, som vid hiistande tillgång hos den sakfällde böra till spöeller risstraff eller föngelse vid vatten och bröd för a erie om ue föl