Aftonbladet – 24 april 1839, sida 2

OYSET DaÄlLLLC JUICSLAINinKAL UI ALVIP ROT UUSUVET I dingens hederskänsla och rättsbegrepp i allmänhet, län att ens tankan på möjligheten af en sådan afIsigt å Herr Häradshöfdingens sida kunde falla mig in. Någon anledning till Christans, Berglunds och Lundbergs misshandlande i häktet, derom lika litet, som rörande sjelfva misshandlingen, något förekommer i Öfverståthållareembetets protoI koll, blef icke synlig, förr än vid undersökningen i målet angående bemälde ynlingar hos Stockholms stads KämnersRält; men uppgifterna derom voro då genast så enståmmiga och Hr Häradsböfdingens egna yttranden i det afseendet sedermera uti förklaringen ti!l Justitiekanslersembetet, churu visserliI gen undvikande och obestämda, voro likväl så beskaffade, att ingen tvekan kunde ega rum derom, att ju den behandling, för hvilken Christan, Berglund och Lundberg varit i häktet utsatte, egt sin grund en dast och aenast i Hr Haradshöfdingens befallning. Denna min åsigt tror jag mig äfven hafva tydligen ådagalagt genom förklarandet, att detta förhållande borde och måste antagas vara af Hr Häradshöfdingen medgifvet. Huru kan Hr Häradshöfdingen då säga, det jag velat påbörda honom att hafva sökt ifrån sig på den honom underordnade polisbetjeningen hvälfva all del i den synliga anledningen till Christans, Berglunds och Lundbergs ifrågavarande behandling. I anledning nu af Hr Häradshöfdingen Hultbergs berörde medgifvande ; att hafva förordnat om Christans, Berglunds och Lundbergs pryglande i häktet, tillkännagaf jag redan i mitt förra Embetsmemorial, att Hr Häradshöfdingen, utan afseende å ändamålet med den anbefallda pryglingen, endast genom befallningen derom gjort sig saker till ett groft missbruk af sin myndighet såsem tillförordnad Polismästare. Hade imedlertid pryglingen blifvit anbefalld allenast såsom aga eller bestraffning för af de tilltalade inför Öfver-Ståthållare-Embetet ådagalagd brottslighet och sturskhet, så, ehuru på sätt jag förr nämnt, åtgärden, äfven vid sådant förhållande, varit ett makt-missbruk, förtjent af beifran. enär Öfver-Ståthållareembetet ej eger någon i Jag grundad rättighet att för så beskaffadt förhållande låta med prygel bestraffa eller tillrättaföra den felande, skulle doek hvad i anmärkta afseendet tilldragit sig med Christan, Berglund och Lundberg obestridligen varit af mycket mindre allmän vigt samt i följd deraf mindre förtjent af anmärkning och ansvar, än detsamma nu är, då atldeles intet, utom Hr Häradshöfdingen Hultbergs blotta uppgift, gifver anledning dertill, att Christan, Berglund och Lundberg inför Öfver-StåtbällareEmbetet verkligen uppfört sig med sturskhet och trotsighet samt derför gjort sig förtjenta af tillrättavisning, men deremot alla omständigheter, som i gen sedermera föreburna orsaken till den anbefallda pryglingen och om meddelandet af sjelfva befallningen de:om; de misshandlade ynglingarnes sammanstämmande, af pryglingens verkställare vitsordade och af ett vittne, Fångvaktmästaren Holmberg, äfven besennade uppgifter, att pryglingen egt rum för de förstnämndes vägran att erkänna oloflig åtkomst af innebafdå penningar och andra saker; sjelfva pryglingens försiggående, icke efter slutad unåersökning i målet hos Öfver-StåthållareEmbetet, utan under uppskofven för dess fortsättning, till det första af hvilka uppskof Polisprotokollet ej ens upptager någon annan anledning, än Christans, Berglunds och Lundbergs bestridande al Wittmeijers och Kretzs anmälan om de förras för ändtligen det, enligt mitt omdöme, synnerligen vigtiga förhållandet, att den af de tilltalade ynglingarne, som ihärdigast bedyrade sin oskuld, bief, eburu han till åren var yngst och förut ej gjort sig känd för vanart, pryglad två dagar å rad, då sädan misshbandling deremot elienast en gång vederfors de bägge äldre, mindre väl kända, hvilka derfler genast pätogo sig den dem tillvitade brottsighet; alla dessa omständigheter sammanlagda, säjag, gifva stöd åt föreställuingen, att afsigten ned den at Hr Häradshöfdingen Hultberg anbefallda samt af Wiumeijer och Kretz, till åtlydnad deraf, verkställda pryglingen var den i moraliskt hänsende fördömiiga, ett legbundet samhälle ovärdiga ych af vår lag med svårt ansvar äfven belagda. att senom ästadsommet kroppslidande söka förmå de ilitalade ynglingarne till bekänneise af den brottsighet, för hvilken de höllos misstänkta. Att änlamålet med oryglingen verkligen var sådant, det var Hr Häradshöfldingen nu äfven vidgått, derigeom att han, utan att åberopa någon bevisning till jestyrkande af ett annat förhällande, uti den sedvare förklaringen anfört, såsom orden lyda, dels: cott ban ickef bestridt, att den aga, som Christan, Berglund och Lundberg på Hr Häradshöfdingens ;efalining bekommit, föranledts jemväl deraf, att le, som förut för Po isbetjeningen erkänt, huruedes, de åtkommit af dem innehafda penningar ch varor, vid första förböret inför Öfver-Ståtvållare-Embetet äterkallade deras erkännande och j kunde förmås m,nöjaktigt redovisa åtkomten till hvad de innehaft,u dels ock att han, stan allt omsvep ville afgifva den förklaring, tt al sköl, att ynglingarne Christan, Berglund ch Lundberg, hvilka hes Öfver-Ståthållare-Embeet voro ställda under tilltal för sysslolöst kringtrykande här i staden och för att redovisa åtkomst ill af dem innebafde penningar och varor, vid förören hos ÖfverståthållareEmbetet med en, synnerigen för deras ålder, afskyvärd fräckhet och trotighet förnekade hvad de förut för Polis-uppsryingsmännen Wittmeijer och Kretz erkänt. och icer målet förekomma, såsom: Polisprotokollets fullkomliga tystnad både om den af Hr Häradshöfdindem gjorda bekännelse af brottslighet samt