Aftonbladet – 24 april 1839, sida 1

egendomen jemte alla andra upplysovingar rörande den samma, lemnas genom korrespondens med Stadsmäkla ren E. W. Bley i Götheborg. STOC IKHOLM den 24 April. Ur de utländska poster, som ankommo i går och medförde tidningar från Paris af den 414, från London af den 42 samt från Hamburg af den 46 dennes, meddela vi, utom det korta postskriptum i gårdagsbladet, följande ytterligare underärtelser: FRANKRIKE. Vi återkomina i dag till deputeradekammarens debatter, rörande valen. Hr Dupont, som i segsionen den 8 afgaf kommissionens rapport, röranae Hr Duvergier de Hauranne, föresluvg att erkänna hans val för giltigt. Den enda invändning, som kunde göras deremot, var en formfriga, nemligen att protokollet öfver presidentens och sekreterarens val till den definitiva valbyrån, var undertecknadt af dessa båda och icke af ledamöterne i dena provisoriska byrån; men kammaren hade ofta i dylika fall, och serskildt vid Casimir Poöriers val, förklarat handlingen giltig. Rapportören fäste således ingen vigt vid denna omständighet, utan tillade, att han här måste vidröra de klagomsal, som i Saucerre anförts mot autoriteternas bemödanden ati: hindra Hr Duvergiers val. Han hade sjelf öfverlemnat Ull byrån tvenne bref, hvilka kunde tjena som bevis derpå. Dessa upplästes nu. Det ena var från underprefekten i Saucerre till mären derstädes och inneböll i de bjertaste färgor en skildring af de faror, som skulle bota landet, i händelse af koalitionens seger, hvarföre han uppmanade mären att icke rösta för Hr Duvergier, utan för dess medtäflar2, baron Tacher, en slägting till premierministern. Andra brefvet var från konungens prokurator till valdistriktets fredsdomare och innehöll iche allevast samma skildring och uppmaning, ulan älven en föreskrift att noggrant inrapportera, hvilka valmän ingått förbindelser för fir Tacher och hvilka som möjligtvis kunna anses benägne att bryta dessa förpligtelser. Sedan rapportören uppläst de båda brefven, sade han, all kommissionen anser för sin pligt att yltra strårgt tadel mot valbyråns president, emedan han, tvärtemot lagen, öppnat akten med ett tal. Hr Vivien frågade, om man icke ärnade yttra något tadel, rörande de båda brefven? Nej. Frågan upprepades med förvåning, och svaret lika så. Detta gaf signal till en häftig debatt, som upptog hela sessionen. Ir Dubois utvecklade törst, huru klandervärdt det var, att regeringen, 1 stället att stå öfver partierna, inlät sig i deras strider, delade deras passioner och lät sine embetsmän föra de häftigaste faktionsmäns språk, för att intaga de väljande emot dess motståndare. Hr Caötan de Larochefaucauld anmärkte väl, aft han icke ville törsvara de båda brefvons författare, men gjorde det likväl i sjelfva verket, och anförde således, att de båda embetsmännen icke begått något lagstridigt och moraliskt, ingenting annat gjort, än hvad oppositionen gjorde alla dagar. Ir Duvergter sade, att som hans val lyckats, så bade han icke brytt sig om att angifva alla de intriger, som man satt i verket emot detsamma; blott de båda brefven hade han icke med tystnad kunnat förbigå, så mycket mer, som smädelserna deri mot koalitionens deputerade i ännu skarpare drag öfverflyttats i de af regeringen underhållna tidningarna; visserligen påminde det andra partiet häremot, att äfven oppositionsbladen å sin sida icke skonat de ministerie!lla deputerade, men en betydlig skilnad låg deri, att oppositionen lät trycka sådant på sin egen bekostnad, hvaremot regeringen gjorde det på statens. Till regeringens försvar, tog den förre finansministern till ordet och dels anförde, att regeringen icke kunde likgiltigt och tyst öfverlemna allt åt oppositionen, utan miste möta dess bemödanden med lika verksamhet; dels förnekade han i sitt och sina kollegers namn allt omoraliskt af detta slag, som kunnat förefalla och sökte derefter skickligt nog väcka tvedrägt i fiendtliga