Aftonbladet – 23 april 1839, sida 1

jade, och med beslutet alt våga allt! för en fullIständig seger af sin princip, ställde hon sig olrubblig midt emot den KEurdpeiska diplomatien. Med dmännen af morgondagena uppträdde ett nytt system. Enligt deras åsigt kunde revolutionen endast slutas genom en öfverenskommelse med Europa; men för att få revolutionen erkänd, måste man gå ifrån principen i dess stränghet och rädda det hela genom uppoffring al några delar. Det är här icke vår afsigt att bestrida dessa män deras anspråk på förtjensten att hafva infört Belgien i den Europeiska statsfamiljen; men den tanka, som leder oss vid nedskrilvandet af dessa rader, och som icke är någon annan än att tala några sanningens och det lugna omdömets ord öfver en man, hvars namn är kändt af heia Europa, denna tanka tvingar oss att fråga dessa cmän af morgondagena, om de väl tro, att ett Belgien skulle hafva funnits, för hvilket de kunnat underhandla, såsom ministrar, sändebud och höga embetsmän, om ej en man som Gendebien beskyddat detta Belgiens födelse, gjort den möjlig? Men så snart det systemet gjort sig gällande, ait ingå på öfverenskommelser och eftergifter af den stränga grundsatsen, då frånträdde Gendebien ledningen af landets angelägenheter, Gendebien, hvars själ och hjerta icke blott för ögonblick tror på sanningen och heligheten af en grundsats, hvars öfvertygelse icke kan förändra sig efter yttre förhållanden och som anser hvarje dagtingan om sjelfva grunden för en nationalitet för ett brott. Men han lemnade maktens höjd på ett sätt, som få lemnat den. Liksom han i början af revolutionen, endast såsom rätt och slätt medborgare, utgått ur folkets leder och kommit i spetsen för nationen genom känslan af en orubblig öfvertygelse och dygden af en fläckfri redlighet, så återvände han nu, alltid densamme, i skötet af folket. Den makt, som hvilat i hans händer, hade han icke begagnat för att skaffa sig sjelf eller sin familj varaktiga fördelar; den materiella — ersättning, staten ansåg sig vara honom skyldig, vägrade han att emoltaga; han, som för revolutionens framgång satt på spel allt, hvad han ägde, sin och sin familjs tillvarelse, ville icke af dess seger skörda det ringaste för sig sjelf, för de sina — allt för nationen, allt för sin öfvertygelse. Sällsynt exempel af renhet, oföränderlighet och moralisk storhet hos en politisk karakter! Återgå ången från statens ledning till folkrepresentanternes leder, blef Gendebien den främste kämpen för upprätthållandet af de grundsatser, enligt hvilka Belgiska nationen konstituerat sig. Ehuru han vördade grundsatsen af frihet och oafhängighet i religiösa meningar, uppträdde han dock, med fasthet och utan tvekan, emot ett hersklystet, mörkret gynnande presterskap; liksom han före revolutionen stridt för den sanna religionsoch samvets-friheten, lika osviklig och fast stred han emot de förderfliga anspråk, som framställdes af en förmäten kast. Såsom statsborgare underhastade han sig det konungavälde, som Europas fordringar och nationalviljan infört i Belgien, utan att derföre åt detsamma uppoffra sin öfvertygelse; i alla bandlingar af sitt parlamenta.iska Hf aktade ban statens organisation, sådan som kongressen uppgjort den. Men då man försökte att försvaga statsfördragets anda, att förfalska den, då upostod han till försvar lför revolutisnens demokratiska tanka. Under denna linga, lifliga opposition rigtade hen sina Itankar icke på en ny omhvällning af det hestående, utan på ett fullständigt upprättbållande, en fortgående, harmonisk utveckiing af de grundsatser, på hvilka Belgiska revolutionen var iIbygd. Men den häftigaste striden, han hade latt kämpa, var den för Belgiens odelbarhet, för I helgden af den princip, på hvilken ensam i il hans tanka hans landsmäns natio salilet hvilades -Å bibebållandet af Limburg och Luxen.bhurg var, f enligt hans öfvertygelse, icke blott en pligt för -1 Belgien, utan äfvenledes och lika rycket ett ti nödvändigt uppfyllande af heliga löften och förI bindelser. Han kunde icke glömma, alt Belgi-ien uppmanat dessa provinser att luta sig till eldess revolution, att försvara densarma då bon I hotades. Men ingen betänklighet, inzen kontl sideration kunde förmå honom till dagtiugan ijmed sin öfvertygelse. Den tankan, ett ng 1: jen genom; samtycke till den fordrade skiirr risan beredde sin egen undergång, utt alade sjlt t förnedring, är i hans mun icke en blott välbesv om TJ få ) AA