— ——L re m—————Kimmsmerönss—————— GENDEBIEN. (Ur ett Tyskt blad.) Alla nationer hafva i ögonblicket af ett öfvervägande socialt behof, i de tvångmål stora händelser skapat, sett män uppträda, i hvilkas personer en generations önskningar, hela systemet i en epok liksom förkroppsligade sig. Grekland har sin Themistokles, Perikles och Demosthenes; Rom Gracherne och Brutus; Tyskland Luther; Frankrike Carnot, Foy och Lafayette; Belgien hade för sin revolution Gendebicn. Men om en mans namn blir symbolen för en hel betydelsefull epok, så är undersökningen af en dylik karakter ett behof för det närvarande, kännedomen af densamma en vigtig sak. Gendebien är den verklige representanten af Belgiska revolutionen i dess tredubbla betydelse: konstituerandet af en Belgisk nationalitet, ensamt på grundvalen af folkviljan och utan att underkasta sig fordringarne af den Europeiska principen: monarkisk legitimitet; statens organiserande efter rent demokratiska grundsatser och former; statens och kyrkans skiljaude från hvarandra, med betryggande af bådas rättigheter, med erkännande af bådas pligter. Sedan ban först af alla uttalat tankan om alla partiers förening emot Hollands herravälde, och gemensamt med andra lika beslutsamma män öppnat revolutionens bana för Belgiska folket, som genom Julihändelserna hänfördes från biotta känslan af obelåtenhet och mindre treimad till önskan efter en förändring, satte han emot de uppskrämda materiella intressenas önskningar sin orubblighet, sitt mod och uppoffring af aila personliga konsiderationer, samlade kring mi-. noritetens energi massans fruktan och obeslutsamhet, och räddade på detta sätt Belgien från den löjlighet, den olycka, som ligger i en vigad, men icke genomförd revolution. Ingen, allraminst denne mans motståndare, misskänner hans inflytande på Belgiska revolutionens gang. Utan Gendebiens verksamhet skulle denna revolution, oaktadt sin moraliska seger 1 folkets sinne, sannolikt hafva dukat under såsom factum; hennes dubbla seger på stridsfiltet genom Brössels följdrika motstånd, i nationalkorgressen genom Oraniska familjens afsättning från thronen, är till större delen ett verk af denne mans orubbliga, från alla konsiderationer fria fasthet. Då nu slutligen den unga staten, ledd efter Gendebiens och andra med honom liksinnades ider, genom ett beslutsarat uppträdande och fasthållande af sin princip, i trois af mången fara, som hotade med tillintetgörelse, trängt sig in i det så upprörda och vacklande BEuropa, framställt sig såsom ett factum, hvars kraftiga tillvaro icke längre kunde förnekas, icke mera strykas ut, utan fara för alla staters lugn, då den Europeiska politiken blef nödsakad alt för första gången känna, om också ieke ännu erkänna, tillvaron af ett sjelfständigt Belgien då uppträdde, såsom det alltid händer efte en period af ovanlig kraftutveckling hos et folk, dessa män, som sjelfve skryta af att va. ra amän af morgondagen. Anda till detta ö. S 2 I