Aftonbladet – 22 april 1839, sida 1

ENESANsENT SETT SEE TRATT CEN SE Fu Dr LENDAS sNN Dan vas RE Igenrom egen kraft uppnå detta mål. Likväl uppgåfvo de icke då den tankan, att det skulle kunna lyckas en högre bemedling, att åstadkomma sammankallandet af en grundlagsenlig Ständerförsamling, såsom enda medlet att tillvägabringa en öfverenskommelse i godo, och derföre ansägo de icke lämpligt, att till deras underdåniga inlaga af d. 29 Juni förlidet är bifoga någon bestämd begäran. Den förhoppning de, vid tagandet at detta steg, fästade vid Tysklands höga furstar, har icke blifvit sviken. (?) Med vördnadsfull tacksamhet hafya petitionärerne följt den höga Tyska Fö;bundsförsamlingens lika rättvisa som skonsammea ledning, och mer än en gång trodde de sig vara säkra om uppnåendet af sitt mål. Men händelserne hafva, ty värr, icke motsvarat dessa glada förhoppningar. Efter flere rmånaders lugn hafva stridigheterna i konungariket antagit en karakter, som icke förkunnar annat än olycka. Såsom hekant är har, redan sedan Maj förlidet år, strängeligen blifvit förbudet, ait besvära II. K. Maj:t med böner om grundlagens återställande. Nyss såg man i flere städer petitioner i motsatt syftning, dels föraniedda, dels gynnade af höga embetsmän; och om dessa petitioner icke funno något insteg hos kärnan af borgerskapen, så åtföljdes de dock al gunstbetygelser, hvilka blott borde gilvas åt den sanna förtjensten såsom belöning, eller yttranden af tadel emot autoriteter, hvilka intet annat tadel synes träffa än det, att icke halva vikit från de rättigheter, korporationerne anförtrott dem att vårda. I flere af rikets städer har på detta sätt tvedrägtens frö blifvit utsådt och en jäsning framkallad, som icke är låhgt ifrån det aldra yttersta. Genom den tydning, som vidare blifvit gifven åt valen förlidet år och den valda församlingens sammanträdande, nemligen att patentet af d. 7 Dec. 1849 derigenom blifvit erkändt såsom gällande, har hos många undersåtare den fruktan uppstått, att erläggande af de skatter, den ifrågavarande församlingen beviljade, ytterligare skulle anses såsom ett dylikt erkännande af landet. Många hafva blott med protest, andra alis icke betalt skatterna. Rättegångar hafva blifvit gjorda anhängiga inför domstolarne rörande skyldigheten att betala skatter, så att äfven här yttersta gränsen blifvit uppnådd. Men om också undersåtarne lita på sina domstolars sjelfständighet, så har nu mera, genom inrättandet ef ett statsråd, som på ett helt och hållet af regeringen beroende sätt kommer att afgöra konflikten och sjelfva domrarnes öde, denna sjelfständighet likaledes blifvit tillintetgjord, och på samma gång den sista utsigten till bjelp stängd. En inrättning af denna beskaffenhet hade, till och med efter patentet af 1849, så mycket mera erfordrat Ständernes rådfrågande och bifall, som densamma gör ingrepp i undersåtarnes genom 492 art. i Förbundsakten och 29 art. i Wienska slutakten betryggade rättigheter. Om denna inrältning hafva Ständerna icke erhållit den ringaste kommunikation, och således har sjelfva den författning blifvit kränkt, som efter H. K. Maj:ts kabinetts åsigt skulle vara erkändt gällande. Göres på detta sätt hvarje lagligt skydd för undersåtarne osäkert, tillskapas jäsning genom angrepp och hotelse, då förmår inom landet menniskovishet icke längre att afvända det, som alla måste anse för den största olycka. Blott det höga Tyska Förbundet har medlen i händerna. Såsom representanter för det bekanta beslutet af d. 235 Juni sistlidet år rörande Ständernes kompetens, hvitket beslut grundades på öfvertygelsen hos en öfvervägande majoritet af representanter och valkorporationer i deras fådernesland, hafva derföre undertecknade petitionärer trott sig för närvarande böra afhålla sig från en församling, den de icke kunna erkänna såsom laglig, och hvars förhandlingar icke lofva något godt, men väl öka de nyss antydde farorna. Grunderna för detta steg, äfvensom den uttryckliga protest, de ansågo sig böra detsamma åtfölja, innehållas i underdånigst bifogade skrift, hvilken blifvit till Ständerförsamlingen ingifven. Med orubbligt förtroende till Tyska herskares vishet och rättvisa, vända sig numera undertecknade underdånigst till denna höga församling. Om de attributioner felas dem, hvilka skulle förpligta H. K. M. deras allernidigste konung och herre till en underhandling med dem, så våga de anhålla, att en underhandling dock mitte föreoo nm oh a ee oe ee