Aftonbladet – 19 april 1839, sida 3

BOKHANDELS-BULLETIN. Frländska folksagor. Öfversättning. Stockholm, Tryckta hos L. J. Hjerta, 1839, Irländska folket har länge varit ansedt för ett af de mest poetiska i Europa, och den kalle, lugne, reflekterande Engelsmannen har ofta gjort till ämne för sin beundran, stundom för sin satir, den eldige, retbare, fantasirike, obetänksamme asonen af det gröna Eriny. Språkoch fornforskare vilja uppleta detta folks ursprung i Österlanden, eller kanske Afrika. Dess egna traditioner antyda något sådant, (man vet, att Irländaren vill härstamma från Milet), och deras lynne motsäger det ej. Märkvärdig är annars skilnaden mellan Irländarne och deras stamförvandter Högländarne. Båda folkslagen äro fantasirika och utmärkta för sin naturpoesi; men under det Högländaren låter sina skapelser någorlunda nära, så vidt det är möjligt i det underbaras verld, dväljas inom förståndets område, och hans andeverld endast framkallar menskliga aflidna hjeltar och på sin höjd några tomtgubbar och spöken, tager Irländarens fantasi en Så godt som orientalisk flykt, värdig sagorna i Tusen och en natt. Man jemföre blott Bergskottarnes och Högländarnes hjelteålder. Båda besjunga Fingaliderna; men hos Högländarne äro Fingal, Oskar, Ossian etc. menskliga hjeltar, liknande Tliadens; deremot hos Irländarne äro de giganter, som rycka upp träd, slunga klippor, göra broar öfver kanalen mellan Irland, och Skottland, eller vada deröfver, med mera. I förväg antydande detta, tvifla vi ej, ått