Aftonbladet – 19 april 1839, sida 2

nu blifvit hörd, samt anföra såsom ytterligare bevis den omständigheten, att anmälan stundom skett af Konungens Befallningshafvande. I sammanhang härmed anmärka de tilltalade dels mot påståendet, att en oskyldig angifven skulle, ehuru Kongl. Maj:t befallt målets nedläggning, likväl kunna anställa en rekonventionstalan mot angifvaren, att denna den angifnes rättighet skulle helt och hållet tillintetgöra verkan at Kongl. Maj:ts befallniug om målets nedläggande, dels ock att endast den anklagade sjelf kan bestämma om han anser anmälan såsom rättegångsförmån eller ej, samt att Assessor C. för sin del ingen anmälan yrkat. Vidare framdrages mot tryckfrihetslagens påbud, att den anklagade skall njuta rättegångsförmåner enligt lag och allmänna författningar, åter den invändningen, att tillämpning af 4777 års bref ej skulle vara förenlig med tryckfribhetslagens öfriga föreskrifter. Genom den ifrågavarande anmälan skulle, säga de tilltalade, den besynnerligheten inträffa, att, sedan ett tryckfrihetsåtal för majestätsbrott blifvit på Justitiekanslerens befallning inför domstolen anställdt, samma domstol nödgades ingå till Justitiekansleren med en anmälan om hans eget förfarande och afvakta hans upplysning, huruvida åtalet finge inställas. De tilltalade anse ej heller den föreskrifna anmälan innebära något skydd för tryckfriheten, samt fästa dervid äter uppmärksamheten på sina förut gjorda inkast, och deribiand äfven det, att ett Kongl. Maj:ts förordnande, det åtal borde åga rum, nödvändigt utmärker, att Kongl. Maj:t anser den åtalade skriften brottslig, hvilket åter skulle kunna inverka på juryns beslut o.s.v. Slutligen åberopa de tilltalade Kongl. Maj:is eget brof till KämnersRätten angående åtalet mot Röda Boken, och hemställa, huruvida icke J. O. ej mindre öfverskridit den hofsamhet, som med utöfningen af hans högre åklagaremakt bör vara oskiljaktigt förenad, utan äfven åsidosat: föreskrifterne i 7 . af den för J. O. gällande instruktion. I afseende på sista anklagelsepunkten eller den som angår de tilltalades försummelse, att i utslaget anföra skäl för graden af det ådömda straffet, återkomma de tilltalade till sina förra invändningar, samt fråga bland annat, huru det skulle vara möjligt att uppgifva skälen, hvarföre en domstol dömde till 40 Rdr böter för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar, då domstolen dervid hade att välja mellan 33 Rdr 46 sk. till och med 100 Rdr.