Aftonbladet – 15 april 1839, sida 3

241lllalt: Uttliad Mloldagn MUTE CP UU TLA ARUTFALL PI UTTER afied den tilltalade dottren Anna, ehuru, enligt läkares intyg icke genom följdäerna af gift utan af lungsot. Hofrätten fastställde imedlertid Häradsrättens utslag, och målet beror nu på Högsta Domstolens pröfning. —aE—— — Uti Dagbladet för i dag förekommer en berättelse, att i Thorsdags afton, då en patient, som på badinrättningen vid Gamla Norrbro tagit bad, i anseende till sin svåra giktåkomma, låtit bära sig hem ien portchäs, hade bärarne vid norra ändan af nya bron blifvit undanträngde af fyra bättre klädda personer, hvilka under skrål och hurrande, på ett högst ovarsamt sätt buro portchäsen ned åt Claratrakten, der patienten hade sitt hemvist; att de varit nog oförskämde att följa med upp i rummen, dit de dock aktat sig att inkomma, för att blifva vederbörligen bet:ckade för deras förekommande tjenstvillighet. Dagbladet namngifver dem äfven att vara en provisor Emdiny, en bokhållare J. N. Link, en handelsbetjent C. O. Wailström och en perukmakare G. G. Slöör. Detta mål har ännu i dag varit före i polisen, och vi känna således icke i detta ögonblick alla omständigheterna, men någon anleduing är dock till den förmodan, att berätte!seni Dagbladet framställt saken i långt värre ljus än den verkligen förhöll sig. Hvad man hittills vet med säkerhet är, att då den sjuke, som varit Kammarherren Grefve Piper, bars från badinrättningen hade den ovanlica åsynen af portchäsen väckt flere personers nyfikenhet och åstadkommit en mindre folksamling, och den omständigheten att en uppasserska följt efter, för att i händelse af behof se om den sjuke, hade gifvit en af de omzifrvande anledning till den förfrågan, om det skulle bära af åt barnbördshuset, hvilket föranledt nägot skämt och skratt. Deremot hafva de fyra nyssnämnde personerne helt och hållet bestridt, att de förfarit ovarsamt med portchäsen, utan påstå, att de endast af nyfikenhet och cen visserligen onödig tjenstaktighet. då de sågo bärarne vacklande, begärt och fått tillstånd att hjelpa dem bära portchäsen; att de följt med till den sjukes logis uti Hans Excelious Grefye Löwenbjelms hus vid Lilla Vattugränden; att de der af en i huset boende Baron blifvit umbedda att stiga in i en sal, samt öppet visat sig och blifvit tackade för sitt besvär; och att deras afsigt sälunda icke kunnat vara alt dölja sig, ej heller att de trott sig begå någon oloflig handling., Huru det förhåller sig härmed, kommer sannolikt att uppdagas. Imedlertid lärer det icke vara genom någon klagan eller anmärkning från Grefye Pipers sida, som saken kommit för Polisen, utan derigenom att husets ägare, H. Exec. Grefye Löwenhjelm, hvars uppmärksamhet blifvit väckt genom någon uppkoramen ordvexling nere på gården mellan cn hetjent och en femte nerson, som följt med portchäsen, tatat om händelsen i StatsRådet, hvilket gifvit anledning till Hr t. f. ÖfverStåthållarens efterskickande, som åter i sin tur satt Ir t. f. Polismästaren i rörelse. Ehvsåd större eller mindre fel I härvid nu kan existera. kunna nägot hvar af väraj unga herrar, som gerna äro med em små upptåg då och då på qvällarna ute på gatan, finna huru Jätt det stundom kan vara att få sitt namn blottstäldt. Märkligt nog, blef en af de ofvanstående fyra personerna, samma dag detta timade, i ti!tfälle att utöfva en vacker och hedrande gerning. Det var Provisoren Emting, hvars uppmärksamhet sednare på aftonen väcktes af rop ute på Riddarfjärden af någon, under hvilken isen brustit. Han begaf sig då närmare och kröp slutligen, med egen lifsfara, på den svaga isen fram till den ropande, som var en sidenfabrikör, Hr C. Vougt, hvilken ämnat gå hem, öfver sjön till Skinnarviken men gått ned sig, och genom ett långvarigt fruktlöst arbete att hjelpa sig sjelf upp var nära att förlora krafterna och gå åt botten. Hr Emting lyckades dock I uppdraga och iyckligen föra honom hem. J — Vid Logårdshamnen hittades i Fredags Hliket efter en kar!, som, enligt hvad man sedan fått veta, i lifstiden varit betjent och hetat Dalman. Mot hans lefnadssätt och fräid har ingenting varit att anmärka, men hans lynne har en llänere tid varit tungt och dystert. Det är således troligt, att han i ett anfall af svårmod sjelf afI händt sig lifvet. — Målet rörande den bekanta sammankörningen mellan Konditor Hellström och Postiljonen Linblom, samma afton, H. M. Konungen i höstas afreste från hufvudstaden, har nu blifvit afgjort i Svea Hofrätt, som väl ogillat Hellströms jäfsanmärkning mot Postiljonens skjutsbondes, Sven Erssons afhörande som vittne, men tillika afslagit Lindbloms begäran om återförvisning, för att få i nämnde Sven Ersson och Kyparen Lönnroth af