Aftonbladet – 12 april 1839, sida 1

AN nr Rn nn 5 nn ingen minister finnes! Hofvet kan ej undgå att härigenom känna sig i något bryderi. Att ännu en gång prorogera Kammaren, synes icke alldeles rådligt, och att öppna den helt och hållet utan ett kabinett, icke möjligt. För att komma ur denna kinkiga ställning, föreslår Messager, att uppdraga presidentskapet åt en annan militärisk notabilitet, Marskalk Gerard. Detta förslag har gjort Journal des Debats i högsta grad uppskrämd, hvarföre tidningen skyndade att försäkra, det ingenting sådant blifvit marskalken proponeradt. Ett annat rykte är, att Soult ville träda 1 spetsen för en interimistisk minister, d. v. s. i sin person förena hela kabinettet, till dess man fick tid att organisera ett dylikt. Imedlertid har Hr Passy tröttnat vid de ständigt förändrade upptågen och rest på landet. SPANIEN. I Madrids hoftiduing märker man, att Maroto på en tid börjat behandlas med särdeles skonsamhet, hvilket ger ny trovärdighet åt ryktena om påstående underhandlingar mellan honom och Drottningens kabinett. Cordova, som blifvit förvist från hufvudstaden, hade fått befallning, att uppehålla sig i Badajoz, Han begagnade likväl Portugisiska gränsens närhet och red en dag öfver densamma, förgäfves eftersatt af en förföljande kavalleritrupp. Man tror nu, att Spanska kabinettet skall återfordra honom af det Portugisiska. Den Christinske Öfversten Schelley skall hafva vid Espenosa de Cervera fullkomligt slagit Balmaseda. Närmare detaljer saknas likväl. Cabrera skall hafva skrifvit till Don Carlos, alt han ej kunde, som ett verk af dess fria vilja, anse dekretet af den 24 Februari, hvarigenom Maroto förklaras fri från all skuld: Detta bref har varit serdeles välkommet för de förviste Carlisternes vänner vid Pretendentens hof, hvilka söka deraf draga all möjlig nytta. Äfvenledes :skall Cabrera hafva vägrat att lyda Maroto, och tillkännagifvit, att han på egen band ärnade utföra sina operationer. Han skall nu hotas af General Ayerbe, som i spetsen för 9 bataljoner och 900 hästar visat sig utanför Segura. i I Catalonien tyckes ett formligt krig hafva utbrustit emellan Drottningens regering och Baron de Meer, hvilken vägrat att emottaga den efterträdare, man velat gifva honom, och till och med nekat honom inlöpa i Taragonas hamn. Ministören å sin sida afsätter de embetsmän, som lyda de Meer, och berömmer dem, som sätta sig upp emot honom. Troligen får likväl ministeren nu, såsom förut, sluta med att gifva efter. PORTUGAL. I en af Cortess sednaste samwankomster försäkrade en af ministrarna, att landets fängelser för närvarande icke hyste någon enda individ, som förtjente dödsstraffet. Det låter visserligen högst besynnerligt i ett land, der dagligen mord begås, och vittnar endast om en dilig lagskipning, som ministern vill taga under armarIna. National yttrar sig äfven deröfver: man röfvar och mördar öfver hela riket, landets justitietribunaler hafva uttalat mångfaldiga dödsdomar; ännu har ingen blifvit afrättad, och, enligt ministerns utsago, befinner sig icke en individ i fängelse, som förtjenar dödsstraffet. Det är likväl statskunnigt, att icke blott en mängd röfvare, som begått mord, utan äfven en fadermördare förvaras i härvarande fängelser. ENGLAND. F:ågan om administrationen i Irland under de sednare åren tyckes vara utkorad till den bataljhäst, på hvilken Tories ämna göra sitt stora anfall mot ministeren detta år. Lord RoIl dens motion i Öfverhuset och den opinionsyttring af Underbuset, lord Russell i anledning 1 i deraf ämnar påkalla efter påskferiernes slut, Uj sysselsätta nu pressen och politici. OConnell , I har redan aflåtit en adress till Irländarne, hvari han uppmanar dem, att i den nuvarande kriIsen bistå ministrarne emot Wellington. Detta I skulle ske genom adresser till drottningen och r I parlamentet, om vidhållande af de styrelsegrundålsatser, hvilka hittills varit följda af regeringen g ii Irland. Den uppgift, som blifvit meddelad, efter enh gelska tidningar, om en af ministeren föreslanlgen pension åt hertigens af Wellington blifn) vande sonhustru, bör i så måtto rältas, att Il förslaget hlott afsåg tillåtelse för hertisen att