Aftonbladet – 10 april 1839, sida 3

anmärkning: aFar och mor till förtret, skatt dt ej bli folk af miyj.n fo Kenan RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Den 49 Mars detta år bar en skomakare med namnet Hammarlind, boende i Sorunda socken på frälsehemmanet Aske ägor, genom halsens afskärande afhändt sig lifvet. Orsaken härtill är ej bekant, men anses af några hafva varit farhåga för en ekonomisk förlust; han hade nemligen å nämnde hemimans ägor för omkring 44 år sedan fått hemmansägarnes tillstånd att bygga och odla å en anvist plats i skogen, hvarå han ej allenast uppsatt en vacker byggnad, utan ock från vildmark uppröjt den anvista platsen, så aut han deraf kunde föda sig; men som han icke haft försigtighet att låta lagfara det upprättade skriftliga tillståndet, sökte ägarne till hemmanet vräka honom derifrån. Undersökning om dödssättet har uti Stockholms Landskansli föreyvarit, och Hammarlind fick i Sorunda kyrkogård ärligen, men i tysthet begrafvas. — 1 dag på morgonen utfördes, till undersöknings undergående vid Svartlösa Häradsrätt, en f.d. åkare vid namn Svensson, för det han, vid verkställandet af en ådömd kyrkoplikt i Brännkyrka för en der begängen vedstöld, hade vägrat att på prestens tillsägelse, enligt föreskriften i handboken, falla på knä. Imedlertid har han för denna motsträfvighet fått plikta med flera yeckors arrest, och torde nu kanske få slita spö på köpet. — Uti gårdagsbladet omförmäldes, att en af manskapet vid gensdarm-korpsen, efter att, jemte en kamrat, sistl. Söndags afton uppfört sig otidigt mot en af befälet, Fanjunkaren Linström, morgonen derpå hade sprungit i strömmen. Bemälde Hr Fanjunkare har i dag, till Red:s förundran, förklarat, att hela denna händelse skall vara ogrundad, och att Fanjunkaren ej ens varit på vakt i Söndags. Då ingen anledning kan finnas, att betvifla denna sednare uppgift, anser sig den person, som besörjer denna afdelning i bladet, sig skyldig Red. , Läsaren och Hr Linström, hvars namn deri förekom, att nämna, det han erhöll notisen om händelsen af en person, hvilken aldrig tillförene blifvit beträdd med någon opålitlighet; att icke allenast Fanjunkarers namn, utan äfven karlarnes, dervid uppgafs, hvilka sednare sades heta Wenerström och Forssberg, och dessutom detaljer, som ej blefvo upptagna i bladet. I följd häraf föll det icke ens den, som nedskref uppsatsen, in, att sätta i fråga sanningen af alltsammans. Red. skall imedlertid söka en närmare underrättelse, af hvad slags anledning det nu motsagda ryktet uppkommit, och vidare derför redogöra. ——A--T YR tLNLEEREE— ———?!