Aftonbladet – 10 april 1839, sida 2

had (Insändt. NYA LAG-KOMMITTEENS ARBETEN. 2 Art. Enkannerligen för Friherre Ludvig Johansson Boije. Uti JM GI af det Adertonde Aftonbladet har Friherre Boije låtit införa ett slags svar på de i N:is 56, 57, 58 intagne anmärkningar vid .Jofvannämnde arbeten. Svaret börjar med en tillvitelse mot anmärIkaren, att det föremål han velat vinna, synes hafva legat, icke i rättelsen af kommitterades arbeten, utan hufvudsakligen i klandret och dess verkan på opinionen till ett summariskt förkastande af hela arbetet. Tillvitelsen står för Friherre Boijes räkning, såsom ett prof af det honom egna sätt att skrifva och tala i allmänna ämnen. Anm. tager den icke åt sig. Hvarken har han haft tid eller lust att förr sysselsätta sig med någon granskning af kommitterades styckevis utgifne tablåförslager, eller trott anmärkningsrätten vara underkastad någon pricseription. Ej eller har han ansett alldeles omöjligt, att ju en omarbetning af tablåerne kunde genom kommitterades gemensamma medverkan medhinnas före Riksdagens början, så vidt kommitterade företogo de samlade materialiernes ordnande efter den inskränktare plan, som anm. ansett öfverensstämma med Rikets Ständers föreskrift, och i sådant fall kommo anmärkningarne visst t för sent, för alt kunna begagnar. -— fa ee CT mm Om dessa motiver godkännas eller icke af Friherre Boije, skall föga bry anmärkaren. Han skrifver ej för att vederlägga friberrn, än mindre för att omvända honom från fördomar, utan endast för att offentligen göra redo för grunderna till sitt handlingssätt, sedan friherrn funnit sig värdigt, att på dem kasta en oförtjent skugga, och för ait undanrödja det förvillande, som för öfrigt här cch d I för 2kommer i friherrns så kallade försvar för kommitten. Anmärkarens yttranden, i anlednivg af Rikets Ständers beslut om tillförordnande en kommilit, för alt uppgöra tablå öfver ihar Friherre Boije sökt framställa sasom utbrott af harm och missnöje. Det heter i hans språk, att anm. velat banna upp Rikets Ständer. Hvar finnes anledning til! en sådan beskyllning? Anm. har ju gjort tillbörlig rättvisa åt Rikets Ständers goda afsigter. eburu han vågat hysa den djerfva tankan, att Stärderne möjligtvis missräknat cis på resultaterna af sitt beslut. Han har föreställt sig, det de väntat att få emuttaga en enda, kort, enkel och klar tablå, eller, såsom det i beslutet beter, en sammandragen och lätt öfverskådlig framställning af lagverket; och han kan ej tro annat, jön att det skall blifva dem högst förvånande, att i stället mötas af en mängd tabli-böcker af vida större omfattning än hela det l-gverk, som deri skulle sammanåragas och åskådligt framställas. Antingen måste Rikets Ständer hafva misstagit sig i det beslut, som föranledt frambriagandet af en så sällsam tahblåmassa, eller måste den kommitte, som framibragt den, halva misstagit sig i sättet att utföra Rikets Ständers beslut. Det är detta som anm. velat visa och som han också tror sig tilräckligen hafva ådagalagt. Hvarhelst Tfetet nu ligger, så måste följden deraf bli, att, då tablåerne icke uppfylla ändamålet, pröfningenr af lagverket antingen ytterligare wv.ppskjutes, eller vek företivyes