Aftonbladet – 10 april 1839, sida 2

kert är, enligt hvad man ser af alla öfverenss stämmande underrättelser, att den stora mängden af nationen är högst förbittrad på det närvarande kabinettet, och isynnerhet på den af ministrarne, som är drottningens uteslutande rådgifvare, Pio Pita Pizarro. Massan af folket är nemligen i Spanien nära nog republikanskt sinnad, och ser ganska väl, att den närvarande striden, för hvilken den får gifva sitt blod och sina penningar, alldeles icke har bevarandet af nationens medborgerliga rättigheter till något hufvudföremål, utan endast angår, hvilkendera gremen skall få njuta af thronens glans och de herrligheter, som dermed äro förenade. Detta ser man ock af ett annat bref, från en Tysk officer i det Carlistiska lägret, som säger, att drottningens närvarande minister och dess trupper icke äro några farliga motståndare för Carlisterne, derföre att de förre väl se det kinkiga i sin ställning, och huru de framför allt måste undvika, att icke de radikala juntorna spela makten ur deras händer, hvilket ock vore det enda vådliga, Carlisterne ägde att frukta för närvarande. — För att ytterligare gifva ett prof på sinnesstämningen, må anföras ett utdrag ur en tidning Guiriguay, hvilken är en af de mest lästa, och af hvilken efter den först omnämnda korrespondentens berätielse ofta på en kort stund säljas 6 till 8000 exemplar. Der yttras bland annat: Den Spaaska nationen, asom offrar sina tillgångar och sitt blod, för katt eröfra friheten, gilver icke ut detta i ändamål, att i palatserna underhålla en skara af abetjening, för att al den blifva tyranniserad, celler för att uppsätta soldater, som skola föraslafva henne. Drottningen måste veta, att den cgrundlag, hon besvurit, öfverträdes i hennes cnamna; 0. s. V. Åsnan