Aftonbladet – 6 april 1839, sida 1

ENGLAND. Det har förut varit i bladet omnämndt, att Tories i Ofverhuset, emot ministrarnes vilja, genomdrifvit nedsättandet al en kommitt, som skulle undersöka Irlands närvarande belägenhet. Detta har gifvit lord Russell anledning att i Underhusets session d. 22 Mars förklara, att han i första vecken efter påskferierna skulle påkalla en opinionsyttring af Huset i afseende på förvaltningen i Irland under det sednaste året. Såsom orsak härtill uppgaf lorden Öfverhusets förutnämnda beslut, hvilket gjorde omöjligt för hvar och en att föra styrelsen i Irland såsom lordlöjtnant, så läng: Underhusets låsigt, i afseende på det sedan 1833 der i lanIdet följda regeringssystemet, icke vore fullkomligt känd. I fall Underhuset icke gillade Idetta system, utan fordrade dess förändring och att andra grundsatser följdes, återstod intet annat för ministeren, än att lemna styrelsen öfver landet i andra händer. I en sammankomst, hållen i London af delegaterne emot spannmålslagarne, från serskilda distrikter, har det beslut blifvit fattadt, att stifta ett förbund emot spannmålslagarne för att agitera i denna fråga. En summa af 35000 L. om året anslogs till kostnadernes bestridande, och dessa medel skulle tagas ur de fonder, som stodo till den så kallade Ånti-corn-law associationens disposition. Regeringen ämnar innan kort låta utrusta tvenne fartyg för en expedition åt sydpolen till, för att anställa magnetiska observationer. Kapten James Ross, brorson af den bekante nordpolsseglaren Sir John Ross, kommer att föra befälet öfver denna expedition. Lord Brougham har yttrat i Öfverhuset, att England hade till alla delar orätt i tvisten med Förenta Staterna om gränsen, och borde derföre utan betänkande frånträda sina anspråk på det omtvistade gebitet. Englands krigsära vore allt för fast grundad, för att det skulle kunna falla någon in, att förklara en sådan eftergift för en verkan af fruktan för Förenta Staterna. BELGIEN. Den 25 Mars fortforo ännu diskussionerna i senaten rörande konferensens i London förslag. Man trodde sig veta, att af Kammarens 59 ledamöter blott 46 voro för motstånd. Många af de senatorer, som redan talat för traktatens antagande, hade dock dervid förklarat, att de ogillade det sätt, hvarpå ministeren ledt landets utländska angelägenheter, och att deras samtycke till traktaten endast hade till skäl deras farhåga, att motstånd kunde medföra Belgiens ruin. Armeens styrka, som i Februari utgjorde 926,000 man, skall redan vara minskad till 78,000. Sedan traktaten blifvit antagen af senaten, kommer denna styrka ytterligare att nedsättas till 64,8000 man. De Preussiska autoriteterna lägga icke längre några hinder i vägen för remonthästars transporterande genom Preussen till Belgien. FÖRENTA STATERNA. De sednaste underrättelserna från NewYork äro af den 9 Mars. Senaten i Washington hade enhälligt, och Representanternes us med 201 röster emot 6 antagit den bill, som de båda kommittcterne föreslagit, till hvilka presidentens budskap, rörande gränsetvisterna med England, blifvit remitteradt. Denna bill hade fått en helt och hållet krigisk titel, nemligen: En lag för de Förenta Staternas försvar. Presidenten autoriseras genom densamma, att använda unionens både landtoch sjömakt till motstånd emot hvarje försök af England, att med vapenstyrka taga i besittning det tvistiga området. I händelse Engelsmännen på detsamma gjorde någon invasion eller hotade dermed, kunde presidenten kalla 30,000 frivilliga under vapen, till förökande af den reguliera armeen, och i hvad mån han pröfvade nödigt utrusta flottan eller låta bygga nya skepp på de sjöar och floder, som bilda gränsen mellan Förenta Staterna och de Engelska kolonierna. Till bestridande af dessa kostnader, autoriserades finansministern att upptaga ett lån på 40 millioner dollars. Slutligen anslogos 8000 dollars till betäckande af utgifterna för en serskild underhandlares afsändande till England, i och för gränsetvistens biläggande. (Det har redan förut blifvit nämndt, att Hr Calhoun i detta ärende väntades till fF andan.)