Aftonbladet – 4 april 1839, sida 3

gade icke väcka frun -— att bulta opp drängarna och lyckades slutligen efter mycket motstånd från deras sida, som omöjligen ville låta öfvertyga sig att deras husbonde var uppvaknad igen, att erhålla ett varmt täcke. Sedan den sjuke tömt ännu ett glas vin, insomnade han och sof godt till morgonen. Huru mycken varsamhet man än iakttog då man underrättade frun härom, gjorde likväl den o förmodade nyheten ett så häftigt intryck på henne, att hon föll i feber, som snart urartade, och nägra dagar efter mannens återuppvaknande afsomnade hon. Säledes kom den graf, som var bestämd för den ena makan, att innesluta den andra. — Engelsk lagtolkning, Aktning för lagarna i England, efter deras bokstafliga tolkning, är så stor, att man icke ens fruktar begå en absurditet på deras bekostnad. En John Maxwell hade hos Salvator-kompaniet (det största assurancekompani i England) försäkrat sin mobilier mot eldskador. Assurancepolisen slöt med dessa ord: aoch förbinder sig kompaniet ersätta John Maxwell vär det af ofvannämnde saker i händelse de genom eld förstöras. Sex månader derefter infinner sig Hr Maxwell i kompaniets byrå och inlemnar en fordran på 80 ginter. Här är förteckning på de försäkrade varorna, säger han; deribland äro upptagna sex lådor Havannacigarrer och 50 buteljer Jamaica rum. De förra har jag under tiden rökt upp och Jamaican har enligt medföljande betyg af flere vänner och bekanta blifvit använd till Bruleau, således äfven gått upp i lågor. Cigarrerna kosta 5 gineer pr låda och Jamaican en gint buteljen, således 80 ginter. Kompagniet har efter polisens innebåll försäkrat mig om full ersättning i händelse något skulle förtäras af eld. Edra anspråk äro grundade på polisens ordalydelse, svarad de assuradörerna, ani skall bli ersatt, vänd er till kassören! och Hr Maxwell utfick sin betalning för 6 lådor cigarrer, som han sjelf rökt opp, och 30 buteljer Jamaica som han och hans vänner druckit upp i bruleauer, emedan det icke kunde bestridas, att allt gått upp i eld och rök. — Aktrisen och sufflören. Vid en Fransysk provinsteater hade en af skådespelerskorna för några år sedan gift sig med sufflören. Den unga frun steg med hvarje år i publikens ynnest, under det mannen qvarblef i sitt mörker. För några dadar sedan tilldrog sig, en följd af detta missförhållande, ett tragi-komiskt uppträde mellan de båda makarna, till hvars ena hälft allmänheten kom att bli vittne. Sufllören var på sin post, sysselsatt alt inspirera styckets Pere noble, som råkade komma ur koncepterna, just då han skulle deklamera några vackra fraser om otrohetens förfärliga brott och dess vådliga följder för frun, förförelsens offer, som dervid höll i handen en vacker blomsterbukett. Denna ådtog sig mannens blickar. Ännu uppmärkI sammare blef han likväl, då hon vid ett pathetisk ställe, der hon sökte blidka sin faders vrede, hade den olyckan att sönderkrama buketten och en liten deri gömd biljet föll ned direkte i sufflörens lucka och på pjesen, som låg framför honom. Han öppnade och läste den; det var en kärleksförklaring i fullkomligt tydliga ordalag. Nu uppkom en ganska dramatisk, af författaren icke påräknad, situation mellan de två personerna på scenen och den tredje nedom den. Den unga frun hviskade med låg röst till sin man: Läs den inte! Jag vet inte hvad som står deri.v Mannen svarade härpå med lågande ögon, hopbitna tänder och knuten näfve. Pere noblen, som sträckt ut handen till en stor gest, kunde blott med yttersta möda återhålla sitt skratt, och det var ej utan stor svårighet alla tre vunno nog mycket välde öfver sig sjelfva, att låta bandlingen gä till ända, så att ridån kunde fällas. Bakom den uppstod likväl, sedan akten var slut, en temligen prosaisk explikation, som lärer komma ait fullföljas inför domstol, dit de båda makarna vändt sig, för alt begära skiljsmässa. — Engelsk militär-exekution. I England äro kroppsstraffen vid armeen ännu bibehållna, oaktadt de bemödanden som i parlamentet gjorts för deras afskafftande. Barbariska uppträden, vanhedrande för tidehvarfvet och en nation på en så hög ståndpunkt af kultur, som den Engelska, måste härigenom uppkomma, och Powers tidning berättar nyligen ett sådant: Måuadagen den 4 Mars, klockan half 8 på morgonen fördes en ung soldat, vid namn James Edds, af 43:dje lätta infanteri-regementet, som endast varit 14 månader i tjenst, ut på exercisplatsen, att undergå det straff, hyartill en kricsrätt dömt honom, för det han slagit sin korporal. Straffet bestod i 900 spöslag. Delinqventen undergick det med mycken ståndaktighet; men mot slutet öfvergaf honom sansningen, då blodet strömmade utföre hans axlar, hvarföre en läkare tillsades undersöka hans puls, och denne förklarade, det han ägde krafter nog att uthärda med det öfriga. Scdan han sålunda unfått de 900 slagen, liknade han mera en död än en lefvande och alffördes till hospitalet. Då exekutionen var slut, återvände herrar officerare till sina qvarter för alt spisa frukost; men flere bland dem, skakade af denna slagtarescen, förmådde icke smaka någon bit. Fem soldater måste äfveniedes föras afsvimnade bort från stället. Ett dylikt barbari tjenar endast att väcka folkets ovilja och försvaga de moraliska banden hos soldaten, som blott med förtrytelse och harm kan efterkomma dylika lagar. — Förtviflad kärlek. En ung Grek vid namn Pietro di Paolo, som år 4837 kom från Smyrna till New-York och der sattes i pension hos en Fransman vid namn Damsnasd haanda nå EFultan Cton osa