— tt etui LumsMe—— Vi hade just slutat ofvanstående, då ett nyt intressant bidrag till opinionsyttringarne oci reaktionen kom oss tillhanda medelst dagen nummer af Svenska Minerva. Det är en skat ifrån Småland, dyrbarare än något jordfynd Vid ett tillfälle, då Landshöfdingen i Jönköping län Hr Bergenstråle höll sammanträde met Westbo härads invanare i Willstads sockenstu: ga, den 42 Februari, för att öfverlägga om upp: rensningen af Nissa å, framträdde nemligen w den tairikt saralade menigheten fyra bönder vid namn Anders Pettersson, Måns Magnusson Jöns Andersson och Johannes Andersson. Der förste af dessa anhöll, att vid ett tillfälle som detta, få försäkra om folkets underdåniga tillgifvenhet för sin konung. I samman. hang härmed anfördes (enligt protokollet, som är hållet af Hr Lagman Löwenadler), hurulede: menigheten i denna aflägsna bygd asport och hört omtalas, att tryckta tidningar och skrifter skulle innehålla förmätna kiander af åtskilliga regeringsbestyr., Den hade väl ingen reda på, hvarken hvad slags regeringsbestyr varit i fråga eller hurudant klandret varit beskaffadt, men yttrade imedlertid, att afolket vore bekymradt öfver den oro, landets fader Hans Maj:t Konungen förmodades hafva erfarit af sådana, i tidningar, men icke i folkets sinne rådande vrånga omdömen. Talaren ville derföre i sin