Aftonbladet – 4 april 1839, sida 2

jen sadan njuggnet; man skulle nästan sagt at den i Norden, isynnerhet under vintern, så ur säktliga lusten att dansa, att hålla tal och dric ka skålar, blifvit bortskrämd af sommarns upp träden.Och sedan hvilka reklamationer, hem liga och offentliga, mot och med! Hvilka mo. difikationer i uttryck och syften, för att beta ga en hvar åtminstone den tron, att man vela uttrycka tillfredsställelse med sjelfva styrelsen Det har funnits en tid, då entusiasmen var ste. grad till den förskräckliga grad, att hon dömde medborgare från lif, ära och gods för det de druckit aGustaf den femtes, skål eller yttra den tankan, att den afsatte f. d. Konungen ännu kunde åkerkomma: hvem inser ej, huru mycket nitet sedan denna tid sansat sig? Märkligare än alla dessa modifikationer i dei som förr varit, är dock en taktisk rörelse al Svenska Minerna, som vittnar om stor fältherretalang. Uti Statstidningen har man nemligen på detta åratal fått se tvenne insända artiklar, den ena om folkskolor, undertecknad —r, och den andra om municipalinrättningar, utan signatur, affattade uti en tendens, som, derföre att den innefattade ett erkännande af åtskilliga ifrån oppositionen yrkade grundsatser, naturligtvis måste ådraga sig en ökad uppmärksamhet då det återfanns i Statstidningen. Denna omständighet begagnade nu den gamla konservativa organen Miverna med mycken klokhet, och, jemte det hon tilldelar båda artiklarne, både i afseende på form och innehåll, sitt beröm, hvilket är förtjent och i sin ordning, betydelsefullt tillägger, att genom dessa båda artiklar aett steg är taget från ett håll der man icke väntade det, till att rycka in i full ordning på ett fält, hvarest oppositionspressen förut hållit ströftåg och tutat i sina lurar,. Man finner lätt den stora vinsten af detta sätt att föreställa styrelsen såsom nu med ens vandrande i spetsen för reformerna, — serdeles om det vore möjligt ignorera hvad, utom en mängd ströskrifter, nästan alla liberala tidningar och tidskrifter, från och med Argus till och med Aftonbladet, i afseende på besagde ämnen innehållit, och hvad flera aktningsvärda representanter för samma sak arbetat, — hvarigenom sålunda jemväl sjelfva äran af idcerna och initiativet kunde vindiceras åt taburetternas innehafvare. Hvilken fördel skulle icke uppstå för de varande personerne, om det genom en så enkel och föga kostsam manöver lyckades göra en sådan diversion i opinionen, att denna beskedligt skulle låta sig förtjusas i hoppet på let blifvande systemet? Vi tillstå likväl, att sarantierna i detta fall ännu synas nog knappa. Föreställom oss, att de styrande sjelfve talade stället för Svenska Minerna och sade: Vi vafve väl hittills på några och tjuge år ingening väsendtligt uträttat för de reformer, dem olket önskat; vi hafve fastmer låtit alla de organer, som varit till vår disposition, öppet redika motståndet mot reformerna och styelsens oantastlighet från klander genom att öra den identisk med Konungen; men anågon ar insändt tvenne reformförslag rill Statstidingen, hvars position för ögonblicket tillåtit eras upptagande: begripen J då icke, att dessa ada artiklar utgöra ett bevis, det vi, som för frigt många gånger upprepat, att vi, i ansende till allenastyrandet, ingenting förmå, kom, a att uppträda såsom reformatörer? Månne j 1! s äl elt sådant yttrande, som är Minervas i ndra ord, skulle förmå att helt och hållet kingra nationens tvekan om tillräckligheten af et muvemang, som härigenom, det sista året , ;re riksdagen, inträdt och gör ett så starkt l brott mot overksamheten i riksdagsärender-! as beredning under de föregående fyra, samt ; uruvida borttaga tviflet, någonting deraf skall s lja i hufvudsaken, d. v. s. huruvida styrelsen is ommer att göra några verkliga medgifvanden a en mera oinskränkt yttranderätt, eller åt!h demokratiska samhällsinrättningarne. F EE Vi hade just slutat ofvanstående, då ett nytt I tressant bidrag till opinionsyttringarne och aktionen kom oss tillhanda medelst dagens immer af Svenska Minerva. Det är en skatt! ån Småland, dyrbarare än något jordfynd. nh in d (0)