Aftonbladet – 3 april 1839, sida 2

om barn och sålunda lätteligen kunnat nedsmitta dessa oskyldiga varelser; och om äfven en sådan olycka icke inträffar, .så kan man dock föreställa sig föräldrars förskräckelse vid underrättelsen om, att en person, med hyilken de och barn varit i jemn beröring, varit behäftad med denna sjukdom. En undersökning med sådan person borde dock ske der samma person tjenar, för alt hindra, det icke den sjuke må öfverenskomma med en frisk om att taga hennes namn och på detta sätt få frisedel; eller ock bör den person, som skall visiteras, vara åtföljd af någon, som kan intyga rigtigheten af namnets uppgift. På värdshus, krogar och andra publika ställen åter, hvarest uppassning af qvinnor äger rum, torde det vara högst nödvändigt att en gång i hvarje månad företaga dylika undersökningar, hvilka äfven böra verkställas på stället. — Önskligt vore, alt en sådan kontroll kunde ske med alla, som arbeta vid fabriker, och sålunda äro utan tillsyn, så snart de för dagen slutat sitt arbete, eller som hafva silt arbete hemma och sålunda för beständigt äro öfverlemnade åt sig sjelfva. Det är likväl klart, att sådant endast kunde ske med frivilligt begifvande. De af den fattigare klassen som äro med denna sjukdom behäftade, böra aldrig behandlas hemma utan alltid afföras till kurbuset, ty dels äro de ofta obetänksamma nog att icke fullgöra gifna föreskrifter, dels kunna de lätt komma i frestelse att öfverföra smillan på någon annan. — Få läkare lära finnas, som icke jiakttaga denna försigtighet, hvarmed saken dock snarare förvärras än förbättras,så länge barberare och andra qvacksalfvare befatta sig så väl med denna som andra sjukdomar och deras ordinationer blifva på apotheken expedierade, då sjukdomen efter längre eller kortare tid ånyo utbryter med andra symptomer än de ursprungliga, hvarpå patienten i tid icke fäster afseende, efter han ansett sig vara fullt återställd. Såsom bidragande till veneriska smittans spridande torde äfven sjöfarten kunna anses, derigenom att sjömän, sedan de på en aflägsen ort blifvit nedsmittade och derefter tillbringat flera veckor eller månader på sjön, hemkomma till en hög grad angripna; och utan att genast tänka på hjelp, är vanligen deras första sträfvande att få tillfredsställa sina otyglade passioner, hvarigenom ofta inom få dagar ett stort antal qvinnor, isynnerket på publika ställen, blifva nedsmittade; och hvad som ännu värre är, denna smitta tyckes vara afen mera elakartad peskaffenhet, än den som vanligen förekommer. Så visade sig under Sept. månad 1835 här i Stockholm denna sjukdom både mer allmän och mer elakartad än under de näst föregående åren, och då nöden tvingade till visitationer på publika ställen, blef följden deraf, att kurhuset inom få dagar var alldeles öfverfullt och ett provisoriskt måste inrättas. Ett sådant förhållande kunde omöjligen inträffa utan genom tillfälliga omständigheter, bland hvilka jag anser den ofyannämnda såsom mest bidragande. Häraf torde inses, huru högst angeläget det är att bafva noga tillsyn öfver sjöfarande; och det vore derföre ganska lämpligt, att en Läkare vore anställd, att å hvarje utrikes ifrån kommande fartyg innan besättningen fick gå i land, om bord anställde undersökning öfver folkets helsotillstånd, så att de sjuka kunde från fartyget direkte till kurbuset afskickas. — Denna föreskrift borde tillämpas på alla städer, som idka utrikes sjöfart. Den veneriska smittans insmugglande måtte väl vara lika vådligt för samhället, som införandet af annat kon traband af några tyger eller silkeshalsdukar, och sålunda lika väl förtjena att bevakas. Hvad sjukdomens botande beträffar, så vidt anstalterna dertill röra polismakten, torde det väsendtligaste vara, att ingen af tjenstoch arbetsfolk vårdas hemma, utan, såsom förut blifvit nämndt, genast föres till kurhuset; och för att undanrödja alla svårigheter härvid, borde en sådan sjuk aldrig behöfva anmälas i polisen, utan direkte kunna afskickas. Genom de åtgärder, som ofvan blifvit föreslagne, är det troligt, att utrymmet vid kurhuset, sådant det för närvarande finnes, skulle blifva fullt tillräckligt både för staden och länet; i annat fall vore det säkert ändamålsenligare, att utvidga den sjukhusinrättning vi äga, än, som för närvarande ir händelsen, intaga en del påf. d. Cathrina Bränneri. Härigenom förorsakas en onödig omväg, y alla remisser mäste först afgå till kurbuset, och le, som der icke kunna få plats, blifva afskickade ill det provisoriska sjukhuset. — Kostnaden måte dessutom i sednare fall blifya betydligt större, y ju större personal finnes vid ett sjukhus, desto nindre blir kostnaden för hvarje sjuk, hvilket faler sig ganska tydligt, då man besinnar, att en lel utgifter såsom till Läkare, Kommissarie, Vaktnästare m. m. blifva nära desamma, om antalet af juka är större eller mindre. ostin———— —-— En uppsats, rörande näringsfriheten, som un