Aftonbladet – 3 april 1839, sida 1

STOCKHOLM den 3 April. De i går väntade utländska posterna ankom mo först förliden natt, och medförde tidninga från Paris och London af den 22, samt frå Hamburg af den 26 Mars. FRANKRIKE. Den ministeriella krisen är ännu icke förbi Sådant härleder sig icke från någon uppkom. men oenighet mellan kandidaterna eller frår någon deras vägran att emottaga portföljen, utan sannolikt från bristande allvar hos konungen, att omgilva sig med ett kabinett af sådana grundsatser som de tillämnade. Emedan ingenting officiellt härom blifvit bekant, måste man hålla sig till hvad som säges, och vi hemta således, dels ur Constitutionel, som stundom är väl underrättad, dels ur den engelska tidningen Morning Chronicles Pariser-korrespondens, följande: Sedan underhandlingarne om det nya kabinettet påstålt i nära tre veckor, och voro, som det tycktes, till allas nöje slutade, märkte man först, att man ej kunde räkna på konungens bifall, Han gjorde till en början invändningar mot personerna, särdeles Herrar Passy och Thiers, ville sedan ingenting besluta, förr än han talat med hvarje ledamot särskildt, och då detta skett, samt ingen framställde några svårigheter, Dupin gifvit sitt samtycke, Humann och Dufaure, som man enkom efterskickat, likaledes, begaf sig marskalken Soult den 19 om aftonen med listan till konungen och hoppades få hans underskrift. — Ludvig Filip ville likväl ännu en gång tala med ledamöterna; men som marskalken trodde sig hafva märkt, att icke alldeles detsamma sades till hvar och en särskildt, så fordrade han, att få på en gång föreställa dem alla för konungen, i fall det ej tilläts honom att föra ordet för dem. Detta beviljades icke, och som marskalken ej är någon särdeles talare, kom man slutligen öfverens, att han skulle lemna konungen ett skriftligt, af samtlige ministrarne undertecknadt prosram. Sådant troddes erfordra ett par dagar; men emot förmodan återkom Soult efter ett par timmar med det begärda programmet. Upgifterna äro stridiga, antingen det var sjelfva programmet eller en förklaring deröfver, hvilken herr Thiers i konungens och sina kollegers närvaro begärde f som vållade söndringen. Alla iro likväl derom ense, att ministrarnes prosram varit ganska moderat, att de ej fordrade någon total förändring i den yttre politiken, ntet upphäfvande af Septemberlagarne och insen intervention i Spanien, utan endast att Frankrike skulle, i anseende till detta land, följa samma system som England, och, der så