Aftonbladet – 2 april 1839, sida 3

och nåd varda från det ådömdaj straffet förskonad. Högsta Domstolens Utslag föll den 4 Febr. 1849. Det ogillade Höökenbergs jäfsanmärkningar mot vittnena och stadgade, vidkommande det emot H. åtalade brott: att emedan Höökenberg vore genom de afhörda vitinens berättelser forvunnen att hafva fällt de af dem omvittnade förgripliga yttranden och han derigenom brutit emot de Lagbud, som voro gifna uti Kongl. Förordningen den 40 Dec. 4842 ); Thy fann Högsta Domstolen, i förmågo af samma Kongl. Förordning, rättvist förklara Höökenberg förlustig adeligt stånd och värdighet, samt döma honom att mista lif, ära och gods. Emellrrtid var det att hoppas, att den Kungliga Mildheten och Nåden skulle mellankomma och åtminstone anse brottet försonadt med det fängelse af omkring halftannat år, den fattige Skolmästaren redan undergått, innan hans slutliga Dom föll. Konungens konstitutionelle Rådgifvare tänkte dock annorlunda och resultatet blef således, att Höökenberg väl, cmed afseende å förekomne bevekande skäl och omständigheter,, förskonades från dödsstraffet, hvaremot han af Gunst och Nåd fick umgälla sitt brott med förlust af adelskap, ära och gode, samt allmänt arbete i sin öfriga lifstid på Carlstens Fästning. Hvilken huld nåd! Landsböfdingen fick dock serskild instruktion, att efter 6 (säger sex) år inkomma med rapport, hur den farlige statsfången förhbållit sig. Då denna rapport inkom och var af tillfredsställande innehåll samt bilogad af en ytterligare nådeansökning, erhöll Höökenberg år 418235 — eller efter nära 8 års fängelse från häktningsdagen räknadt, deraf öfver sex med arbete troligen i jern och black, ty det är ju det vanliga på Marstrand) — rättighet att vistas å fri fot hos sin broder, så länge han förhöll ig stilla och oförvitligt (hvaröfver Landshöflingen i länet skulle hålla kontroll), vid äfvenyr att om han i ett eller annat afseende missorukade sin frihet, Utslaget af 1849 åter komne att emot honom sättas i verkställighet. Vi vete ej, huruvida denne olycklige ännu efver, men vi hafva hört, att han, efter berielsen från fängelset, varit likasom rubbad till itt förstånd samt högst dyster och underlig ill lynnet. Sedan 4829 hafva hans närmare lägtingar icke afhört något om hans öde. ) Det förtjenar serskildt anmärkas, att de åtalade yttrandena, d. v. s. sjelfya corpus delicti, ej finnes uti Kongl. Maj:ts Utslag upptagna — att ej tala derom, att all skymt af undersökning om brottets beskaffenhet och allt skäl för dess hänförande till det åberopade lagrummet saknas. D. A:s anm. WW MM TRY ECGNR APC BYTET OPEN