Aftonbladet – 2 april 1839, sida 3

Ann VD den för annat än en fabel och ett paskill, om det icke uttryckligen uppgåfves, att detaljerna äro noggrannt hemtade ur rättegångshandlingarna, som förvaras i riksarchivet. När man genomläst denna historia, kan man omöjligen undgå att göra tvänne reflexioner: den ena, att publiciteten, hvars utveckling till någon politisk verksamhet först började med år 4820, likväl under den sedermera förflutna tiden måtte hafva uträttat något och ganska mycket godt för samhället, ehuru många brister man än med mer eller mindre skäl tillägger dess organer; ty ett sådant åtal, och än mer, en sådan dom, som den emot Höökenberg, skulle i alla fall nu för tiden vara nästan otänkbara och den sednare åtminstone ytterst svår, om icke omöjlig, att åstadkomma. Den .jandra reflexionen angår den föreställning, de fleste i allmänhet gjort sig, att hvilka fel och brister asystemet, i öfrigt må hafva haft, så har man likväl städse ansett det äga en vwviss karakter af mildhet. Götha Hofrätt och Högsta domstolens domar öfver Höökenberg tjena att äfven i den punkten upplysa allmänheten och lemna så värdiga motstycken till åtskilliga af de äldre tidernas politiska rättegångar, samt tilllSvea Hofrätts dom emot Ihre och Bergelin att de ofelbart komma att intaga ett märkvärdigt blad i den nuvarande generationens häfder. Det vore i sanning högst interessant, och allmänhetens förbindelse hos Red. af Dagligt Allehanda ökades, om den ytterligare täcktes unI derrätta sina läsare, hvilka de personer voro, som suttit öfver det ifrågavarande målet både i Hofrätten och domstolen, samt hvilka deribland tilläfventyrs varit skiljaktige, ty sådant förtjenar, att icke gå förloradt för efterverlden. Berättelsen lyder som följer: cKnut Georg Höökenberg, Adelsman, afskedad Underofficer och Telegraf-Inspektor, uppehöll sig 4847 såsom skolmästare i Thorslanda socken, Götheborgs län. Uti September månad en Söndagsafton var han uti en s. k. Lekstuga hos Bonden Anders Wessberg i Thorslanda by. Ungdomen dansade i stugan och åtskillige äldre personer voro i ett rum innanför. Ibland dessa var Höökenberg, väl plägad af starka drycker; de andra språkade med honom och drefvo gyckel; Höökenberg talade åtskilligt illa om Kyrkoherden i Församlingen, Rosengren, till hvilken han tycktes stå i fiendtligt förhållande. En bonde, vid namn Sören Tönnesson, sade då, att Höökenberg vore en slarf, hvartill H. svarade: att om Gustaf Adolf eller hans Son, som vore rätter Thronarfvinge, komme att regera, skulle Höökenberg bli karl, väl så god som Sören och hjelpa Thorslandsboarne, men om detta ej inträffade, fick Höökenberg blifva som han är. Detta förhållande angafs af en bonde vid namn Anders Hindriesson (som I dock ej var vid tillfället närvarande) för Kyrkoherden Rosengren, som kallade Höökenberg inför KyrkoRådet och lät den 47 Oktob. 4817 genom fLänsmannen arrestera honom och inforsla honom till Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län (Grefve von Rosen). Angifvelsen anmäldes hos Kongl. Maj:t, som befallde åtals anställande. Ransakningen hölls vid Westra Hisings HäradsRätt och målet öfverlemnades derefter till Götha IHofRätt, som, efter att hafva ogillat de af Höökenberg (hvilken icke sjelf erkände del, ofvanberörde yttrandena) anförda jäfs-anmärk-. ningar mot vittnena, förklarade, medelst utslag ! 1 f den 4 December 4818: att ehuru ransakningen icke visade anledning, att Höökenberg förehaft stämpling till rubbande, häfvande eller förän-, dring af Kongl. Maj:st och Rikets Ständer an-l; tagna och besvurna Successions-ordning, ellers att Höökenberg. till sådant styrkt, manat eller : rådt; likväl och emedan, vid jemförelse af god-1, kända vittnesmålen i deras sammanhang, funnes, ; S ö S I c l att Höökenberg, vid ofvannämnda tillfälle, un-s der rusigt tillstånd, ostridigt fällt yttranden, som utmärkt klander hvad den stadgade thronföljden beträffade och med detsamma för lastligt tal mot Den, som den tiden till efterträdare i Regementet förklarad var, pröfvade HofRätten rättvist, med anledning af 5 Kap. 4 MissgerningsBalken samt Kongl. Kungörelsen d. hr 7 Dec. 4787 döma Knut Georg Höökenberg! skyldig att, sig sjelf till straff och andra tilll! varnagel, varda halshuggen. f Utslaget underställdes, i vanlig ordning, Kgl. a