Aftonbladet – 2 april 1839, sida 2

läser med nhansigt Ull vinnande at granni betyg. Om icke detta, både medvetet och omedvetet, både synligt och osynligt, skall draga honom till mer eller mindre charlataneri, 7 skall förvandla honom till formalist, så är han sannerligen en öfvernaturlig menniska. Han måste bli formalist så mycket mer, som han snart upptäcker, att professorn sjelf — genom det ständiga repeterandet — i sin egen åtgärd vid examina, mot sin vilja och vetande, blir en sådan. Minne icke professorn, småningom och omärkbart, vänjer sig att göra några vissa lieblingsfrågor? Önskar sig nägra vissa lieblingssvar? Sällan har det slagit felt, att examina blifvit stereotyper, dem erfarne, kloke studenter uppfattat skaplynnet: hos. De göra deraf en esquisse, till eget och yngre kamraters gagn i nödens stund. I en korps, så talrik, som studenternes, måste väl alltid finnas ett och annat hufvud, som känner sin största lust i utbildandet af en glad fintlighet. De gå omkring såsom naturforskare, och professorerne utgöra de stora föremålen för deras observationer. De glömma icke, att i minne och på papper anteckna alla iakttagelser. De efterhand att utstudera hvarje examinators hemligaste egenheter. De hafva till och med annoterat, att icke alla professorer önska sina vissa, gilfna, efter föreläsningarne rättade svar; utan att sådane finnas, som man, för att vinna, måste på ett skickligt sätt svara acontrairt,. Ånekdoten om det råd, som en examinandus i filosofien en dag fick af den bekante allmänna rådgifvaren C—g, är verkligen superlativ och förtjenar att aldrig glömmas. caProfessorn (beskref C—g) har i sina föreläsningar rörande det absoluta följande uttryck . . . . .; och den är också det rätta. Om herrn svarar honom på det viset, så går det visserligen bra, ty han måste gilla det han sjelf sagt; men professorn sätter värde på sjelftänkare; vill herrn derföre ha ett högre betyg, så bör herrn icke genast svara honom med hans egna ord, utan göra instancer, och börja så här ... .. . När professorn nu deröfver fäller sina yttranden, och bevisar, att hvad herrn sagt, väl i sjelfva verket syftar åt det absoluta, men likväl mera ingår i Hegel än i Schelling, så skall herrn ändock göra en instance till, och säga 2hykmp. Äfven deri anmärker professorn säkert ett item; ehuru han redan finner herrn vara en sjelfständig man, och derföre börjar sätta herrn högt. Först när sakerna kommit på den punkten, skail herrn rycka fram med professorns egna verba formalia, och han skall hänryckas af att höra dem från en sjelftänkares mun. Herrn skall få cum laude, eller till det minsta non sinc., Att någonting så muntert ens kunnat påtänkas och utföras, är redan tillräckligen sorgligt; men att mångfaldiga andra uselheter i samina stil, ehuru mindre lysande, ej så sällan måst inträffa såsom en följd af läsningens mot examen syftande tendens, kan icke gerna nekas. Man töreställer sig vanligen herrar examenstagare såsom jagade, olycklige, skygge varelser, som gå att utsätta sig för dråpslag; och i herrar proI fessorer ser man mäktige autokrater: men man skall finna, att förhållandet mången gång är tvertom. Visserligen gifves en och annan studerande, isynnerhet gradualist, som tar sin sak . så allvarsamt, att han går en säker lungsot till möte; eller som, efter lagerns vinnande, om han eger tillgångar, reser upp dem utrikes, helst söderut, och antingen dör der, eller, hemkommen med bättre hälsa och inga finanser, får tillbyta sig svält emot lungsoten. Men få äro numera sådana cnarrar,, som det heter. Man studerar sina saker bättre; d. v. s. man studerar, för helsans bibehållande, så litet som möjligt i ämnena; deremot vinnlägger man sig, för betygets erhållande, om att utstudera professorerne. När man på detta sätt lemnar akademien med goda betyg på fickan och helsan qvar i hela den öfriga kroppen, så hemkommer man, sina föräldrar till högsta glädje, och sjelf emotser man sin framtid med sangviniskt hopp och en otrolig tillfredsställelse. Hvad under? Har man icke vunnit sitt mål? Och har man icke till vinnande deraf gått till väga så, som allting inbjuder en att gå till väga? Vi äro förvissade, att de flesta föräldrar och målsmän, som läsa våra rader här, finna så litet besynnerligt, orätt eller underligt i sina barns lyckliga bragder till betygs eröfrande vid akademien, att de tvertom skola undra på hvad det är ma Ar undra äfver. Tv ända ftill den orsa Pm Km KL ; J l I l j j