strationen på Sicilien endast ställer sådana mä hvilkas lydaktighet och obetydlighet gör de: tull blinda verktyg för dess oinskränkta vilj För att öfvertygas om denna sanning, behöfvt man endast komma ihåg de serskilde Vic hkovungar, som under de sednare tiderna efte: trädt hvarandra på Sicilien. Administration: personalen, från de högsta ända till de lägs! tjenstemännen, står i ständig beröring med re geringens chef och är, med några få undanta; sammansatt af de klenaste personer. Domarc makten är icke bättre än den administrativ Rättvisan skipas på Sicilien ännu sämre än Neapel, oaktadt tillvarelsen af code Napolco och sessionernas offentlighet. Så sannt är de att älven de bästa inrättningar äro utan ver kan i de länder, der de icke omgifvas af star ka politiska garantier. Hvad skola vi säga om den offentliga under visningen, om icke, att hon på Sicilien är s sodt som ingen? Ehuru elementar-undervisnin gen är ganska ofullständig i sjelfva konungari ket Neapel, finnas likväl öfverallt kommunal skolor; men ganska få sådana existera på Si cilien, och de, som träffas der, äro så organi serade, att folket deraf ej kan hemta någo nytta. Salles dasile äro på Sicilien icke ens känd till namnet, ehuru en mängd sådana äro inrät tade i nästan alla andra Italienska stater. Af Siciliens fordna municipal-frihet återstå numera ingen. Kommunernas administration är centralise. rid, likasom landets alla öfriga intressen, ho provinsens Intendent (ungefär detsamma son Landshöfding). Det är nästan öfverflödigt at säga, att denne embetsman icke gör någon re. da inför de administrerade, rörande de åtgärder han vidtager eller för sättet, huru han använder deras penningar. Der finnas Kommunalråd, men desse kunna ingenting göra utar att förfråga sig hos regeringen i Neapel, som låter i månader och stundom i år vänta på sit! samtycke eiler ogillande, och som för det mesta känna till ingenting af de frågor, hvaröfver de skola yttra sig. Denna sakernas ställning, redan i sig sjelf så obehaglig, förvärras ännu mer genom kommunikationernas ytterliga svårighet mellan kommunerna och provinsernas hufvudorter, genom den hemlighet, hvari regeringen insveper alla sina handlingar och den djupa tystnad, som de styrda nödgas iakttaga äfven öfver sina wvigtigaste angelägenheter. Man inser lätt, hurudant åkerbrukets, industriens och handelns tillstånd måste vara under en sådan förvaltning. Man kan knappt göra sig en föreställning om de hinder, som förvaltningen lägger i vägen för all välmågans utveckling i ett land, som naturen öfverhopat med sina rikaste skänker och hvars elände likväl stigit till den höjd, som det hittills nästan ingen annorstädes uppnått, utan att ens undantaga de mest missgynnade länder, såsom Spanien, Portugal och Irland. Landsbygdens innevånare, hvilka på Sicilien, liksom öfverallt annorstädes, utgöra nationens majoritet, föda sig nästan endast med lök och svart bröd; (rågbröd); det är blott om helgedagarna de smaka en dålig grönsoppa och kött kommer på sin höjd två eller tre gånger om året ölver deras läppar. Om sådant är deras öde, som arbeta, hurudant skall väl då deras vara, som ej förmå det? Vi vilja i detta fall anföra blott ett enda faktum: man har sett tiggare stilla sin hunger med gräs och örter. Stadsboernas belägenhet är icke bättre. Såsom allt på Sicilien är i ett tillstånd af stagnation, af tvinsot eller af harndom, befinna sig slöjder, sjöfart, handel och konster i det uslaste skick, och arbetaren anser sig lycklig, när han kan förtjena nog mycket, att icke rent af förgås af svält. Det är likväl från ett så ytterligen fattigt iand som Neapolitanska regeringen icke desto mindre tager skatter, till ett belopp af nära 30 millioner franes om året! På många orter öfverstiga grundskatterna 20 procent; men det är i synnerhet saltoch boskapsafgilterna, som mest trycka, ty de ingripa i de aiidra fattigastes knappa tillgångar. Härtill lägge man den hårdhet, hvarmed utskylderne indrifvas, isynnerhet på landsbygden, der uppbördsmän ofta yorttaga sjelfva det usla husgerådet, de nöd