Aftonbladet – 15 mars 1839, sida 2

skan Elmgren, som säkert skulle hjelpa för Brit Stina.c Sedan han påföljde Lördagsmorgon den 4 Juni klädt på sig, gick han fram till Britas säng och yttrade: cjag skulle väl ge dig in det här barnmorskans pulfver. Brita svarade då: clåt bli! det: gör väl syster min;k men som Fernström ville blitva säker om sin gernings fuilbordande, tog han en thekopp, full med vatten, slog puilfret deuti och gaf Brita in detsamma, hvarefter han, för att ick blifva röjd af öfverlefvorne, sköljde thekoppen. P Brita, som vid intagningen yttrade: aatt pulfret vo re både hvasst och starkt, derefter började häftig vända sig fram och åter i sängen, samt anfallas svårare ryckningar i benen, aflägsnade sig Fer ström och gick på arbete vil Bäckö gård. Efter förtäring af en mindre qvantitet mjölk började Brita få starka kräkningar, som fortforo nästan intill döden. Lördagsaftonen hemkommen, såg Fernström henne lida af svåra plågor, men utan att känna någon ånger öfver sin illgerning; och han lade sig bekymmerslöst att sofva. Päåäföljde Söndagsmorgon förmärktes plågorna fortfara, hvaraf han, under det han frampå förmiddagen läste för henne i psalniboken, skall blifvit rörd till änger. Britas syster Anna Cajsa anmodade då Fernström att tillkalla barnmorska. Fernström aflägsnade sig ock i sådan afsigt, men adöfvades,4 såsom han dervid uttryckte sig, cåter af verldens larm och susc sam! återvände efter någon stund hem, utan att hafvr besökt barnmorskan. Han föregaf likväl, ati han va rit hos denna och beklagade sig öfver att af henn hafva erhållit förebråelser för det han icke kunde vänta tills de redan gifna läkemedien verkat. P aftonen gick Fernström till hvila och Måndagsmo. gon derpå begaf han sig bort i arbete. Då krä ningarne nu, såsom förut, fortfarit, hade Brita S na yttrat, att, com hon fått mera mjölk i Lördag hade hon kunnat blifva skiljd från malkulium: (mercurium). På aftonen sistberörde dag, då Fe: ström omkring klockan 41 återkom, var Brita S na, som reste och kastade sig i sängen, likväl svag, att hon med möda igenkände Fernstöm. medlertid gick han äfven nu till sängs och sof till dess han klockan 2 på Tisdags morgon den 49 Ju ni väcktes af Britas syster med underrättelse att Brita vore död. Fernström sade sig då hafva känt så svåra och förskräckliga samvetsförebråelser, att om han i det ögonblicket träffat någon själasörjare, skulle han genast hafva yppat sitt brott. På morgonen hade likväl dessa känslor öfvergifvit honom hvarefter Fernström förtegat brottet och i samråd med Brita Stinas slägtingar fogat anstalt om hennes begrafning. Först en tid derefter, som ofvan nämndt är, blef brottet upptäckt. Hustru Maria Ersdotter i Engeby, skomakaren Per Debern och hans hustru Catharina Charlotta König, samt Pehr Svensson i Rinkaby och hans hustru Lena Stina Niclasdotter, hafva alla vitsordat och erkänt, att Fernström, på sätt han uppgifvit, af dem fått mindre bitar arsenik, för att bota tandvärk. De hafva ock, för innehafvandet afarse nik, hvars åtkomst de icke kunnat, på sätt Kongl förordningen den 435 Juni 14787 stadgar, behörigen visa, blifvit, enligt Kongl. förordn. den 26 Mai 4827, af Häradsrätten dömde, att hvar för sig bö ta 16 Rdr 32 sk. banko, eller vid brist deraf, p. grund af 5 kap. 4 straffbalken, straffas med 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. . Fernström har, såsom lagligen förvunnen att haf. va pigan Brita Stina Oppenberg med förgift uppsåtligen förgjort, af underoch öfverrätter, sam slutligen af Kongl. Maj:t blifvit, enligt 47 kap. 1 8 Missgerninysbalken dömd att mista lifvet, samt halshuygas och steglas. Han har väl hos Kongl. Maj:t sökt, att af gunst och nåd blifva ifrån dödsstraffet förskonad, men Kongl. Regeringen har icke funnit skäl att någon nåd från dödsstraffet må Fernström förunnas, utan endast förordnat att, vid dess verkställande, stegling ej måtte äga rum. Detta mål leder tarkan derpå, att under de sednast förflutna åren, afdagatagande med förgift vida oftare än förr förekommit. Man kan till och med säga, att bland lifssaker, som till Kongl. Maj:t inkommit, öfver hälften varit förgilftningsmord. Handlingarne i dessa mål upplysa äfven, att arsenik öfver allt på landet bland allmogen finnes att tillgå nästan såsom en handelsvara, hvarigenom mede till utförandet af så beskaffade svåra brott lätt er bjudes den illasinnade. Detta förhållande syne härröra ifrån dels sjelfva författningarnes otillräck lighet att förekomma innehafvande och försäljning af arseniken, dels bristande tillsyn öfver handhbafvandet af dessa författningar. Dessa omständigheter lära äfven nu, efter hvad det berättas, väckt uppmärksamhet hos den Kongl. Regeringen, och just med anledning af detta mål, då det blifvit upp lyst, att icke mindre än fem personer af allmogen inom samma socken utlemnat förgift, hvarigenom ifrågavararde ohyggliga mord befrämjats, regeringen lärer beslutat uppdraga åt lagkomittå att öfrverse ofvanberörde författningar och till KonA Maj:t inkomma med förslag till ändarnålsenliga för ändringar deruti. — Det har fordom varit en gammal tro, at det egentligen var söderns, framför allt Iraliens luftstreck förbehållet att alstra en Iifligare känsla för tonernas tjusningskraft, oeh att Nordbuns flegma jemväl måste göra horom mera omusi-kalisk. Huru oriktig denna tanke var, oeh att i t I