Aftonbladet – 15 mars 1839, sida 2

reda sanna lorhallanaet, rorande brlita StUnas dödssätt, begärde Fernström nu och fick tillstånd att samtala med tillstädesvarande Pastor Angman, för att af honom hemta tröst och hugsvalelse. Några timmar derefter afiade han en fullständig bekännelse, innehållande hufvudsakligen följande: År 4831 började Fernström, vid 24 års ålder, ett förtroligt umgänge med pigan Brita Stina Oppenberg, som då var 43 år gammal, och ilyttade samma är tillsammans med henne, inom Fellingsbro socken. En tid derefter anmälde Fernström hos presterskapet i församlingen, att han önskade med Brita tina träda i äktenskap; men sådant vägrades af Britas broder och giftoman, Torparen Oppenberg, i anseende till det skrymteri, Fernström visat i sitt föregående uppförande. Imedlertid fortforo dock Fernström och Brita Stina att med hvarandra sammanlefva, än på ett, än på ett annat ställe, och bodde sednast eller sistlidet år å ett torp. under Sparsta egendom, i berörde församling. Fernström hade då uppnått sitt 28:e och Brita Stina sitt 50:e år. Fernström blef under tiden ledsen vid Brita, hvilken var känd för en driftig och hushållsaktig qvinna, och han föll dervid på det orådet att bringa henne om lifvet, för att blifva henne qvilt. I sådant ändamål fattade Fernström redan i Mars månad förlidet år det beslut, att dertill begagna gift. Han begaf sig derföre en dag i berörde månad till en grannhustru Maria Ersdotter i Engeby, af hvilken han begärde att få arsenik, under föregifvande att bota en honom åkommen tandvärk. Maria Ersdotter betviflade icke hans uppgift, utan lemnade honom ett stycke arsenik till storlek af en half ärt. Fernström sönderstötte densamma och uppblandade den, för att göra arseniken oigenkännelig, med jemväl pulveriseradt krut och rhabarber. En morgon förberörde månad, då Brita Stina klagade öfver sveda under bröstet, passade han tillfället att, såsom Jäkemedel för det onda, uti vatten gifva henne in det sälunda tillredda giftet, hvilket frampå eftermiddagen i mage och bröst förorsakade värk, som efter förtäring af mjölk öfvergick till kräkningar och diarrhee. Efter några dagars förlopp blef Brita väl något bättre, men fick i stället svullnad ömsom öfver mage, bröst och ansigte samt värk i lederna. Då detta Fernströms försök hade en sådan utgång, sökte han likväl, för det Brita Stina derigenom tillskyndade lidande, hjelp hos fiera personer, hvilka ock föreskrefvo medel, dem Brita begagnade, utan att det hjelpte. Fernström föranstaltade äfven derom, att förbön hölls för Brita från predikstolen i församlingens kyrka, första gången sistl. Påskdag och sedan hvarje Söndag, på det ingen mätte ana, att hon led af annat, än naturlig sjukdom. Under tiden hade likväl Fernström, i fortsatt uppsåt att förgöra Brita, med föregifvande af sin tandvärk och för att bota den, af Pehr Svensson i Rinkaby och Skomakaren Pehr Debern i Norrsätter, och i båda i deras hustrurs närvaro, förskaffat sig! trenne mindre bitar arsenik, dem han, på samma sätt som förut, pulveriserat och sammanblandadt med krut och rhabarber. Sedan han derefter en dag hemfört bränvin, droppar i 2 flaskor m. m,, dem han skulle hafva fått hos en qvacksalfvare, Anders Ericson i Baggelo, och låtit Brita Stuina förtära det, fattade han Fredagsmorgonen eller den 20 sistl. April å nyo beslut att förgifva Brita. Fan gaf henne derföre uti vatten de ytterligare tillredda pulfren, hvarefter hon genast började nu, som förra gången, att beklaga sig öfver illamående i bröst och mage samt fick kramp i händer och fötter. Efter förtäring af mjölk och derpå följde kräkningar blef hon åter omsider bättre, men erhöll deremot i mage, bröst och ansigte en svårare svullnad, som tidtals försvann och återkom. Vid åsynen af hennes plågor började nu Fernström, som tillika betviflade, att hon skulle dö af gifiet, känna sig olycklig öfver att hafva, såsom han uttryckte sig: gått på förtappelsestigen. Han lät henne derföre såsom motgift begagna myroch bränvinsbad, en dryck af humbla och fläder, samt starkt bränvin i kaffe, hvaraf hon likväl straxt efter! Pingst kände sig så illamående, att hon dermed mäste upphöra. För att med ens åstadkomma antingen förbättring eller döden, uppfann Fernström att, medan Brita var sittande i ett varmt bad, en åder på hvardera handen och en på hvardera foten skulle på en gång öppnas. Fernström uppgaf för Brita, att den förutnämnde qvacksalfvaren Anders Ericson i Baggebo tillstyrkt denna kur, hvarföre Brita äfven medgaf det och föranstaltade om verkställighet deraf. De hade då härom anlitat fegelslagaren Carlgrens hustru Anna Charlotta Ålander, som var kunnig i åderlåtning. Hustru Carlgren öppnade således 2:ne gånger ådren på Brita, ena gången på armen och 44 dagar derefter på foten, hvarvid Brita tillika hadw varmt bad, men undandrog sig uppfyllandet af deras begäran om flera ådrors öppnande. Slutligen, förgätande sin käns!a af bedröfvelse öfver hvad han företagit med Brita, begaf sig Fernström, hos hvilken beslutet att taga Brita af daga åter stadgat sig, till den merbemä!de qvacksalfvaren Anders Ericson och begärde af honom, såsom en, efter Fernströms uttryck, ckänd kocklare,aw att få köpa arsenik. Anders Ersson vägrade i början, men lemnade Fernström slutligen 3 gånger så mycket sönderstött arsenik, som Fernström förut begagnat. (Dettz har dock Anders Ersson bestridt.) Denna arsenik Bade Fernström betalt med en Rdr