Aftonbladet – 12 mars 1839, sida 3

reaus minnen kära... Då han för 20 år sedan genomreste Italien, intresserade honom serdeles de idter, som legat till grund för byggnaden af de Romerska monumenter, hvilkas ruiner ban då beskådade, Det karakteriserar Astor, att han i Rom vann den märkvärdige furst Stanislaus Popiatowsky serdeles kär och gjorde ett lika intryck på honom. Båda dessa gubbar, af så olika lefnadsvägar och karakter, talade ännu länge derefter med kärlek och aktning om hvarandra. Åren 48553 och 1834 uppehöll sig Astor med en del af sin talrika familj i Paris, der han med orubbligt mod undergick en smärtsam fistel-operation af Dupuytren. Men lifvet i Paris behagade honom ej; han återvände till NewYork ännu i den stränga årstiden. Astor var sparare under än öfver medelmåttig storlek, hade breda skuldror och brunaktig ansigts färg. Indianernes stilla, dystra väsen tycktes hafva öfvergått på honom, liksom på så mången annan Amerikan. Hans öga förrädde rastlös verksamhet och hastig fattningsgåfva, hans slutna mun följde med ett behagligt, ofta till hälften yemodigt, till hälften ironiskt, leende andras tal. Han var tyst och allvarsam; aldrig hörde man honom föra nägot stötande tal, och öfver hans glädtighet kastade ett svårmod, sådant det äfven anstår mannen, en helt egen, behaglig slöja. Han gjorde mycket godt, utan uppseende och prål, träffade i hvarje ämne strax det rätta, kombinerade och beräknade med otrolig hastighet, och var en praktisk menniskokännare, sådan som få äro. Genast vid första anblicken tog man honom för en betydande man, ty bland fysionomier, dem man kan anse såsom allmänt bekanta, liknade han mest Machiavelli, utan att dock hafva så spända drag, som man finner hos denne. ——R — Akademisten på maskeraden. En ryktbar Fransysk akademist, hvars namn tidningarne likväl icke uppgifva, som, i sina yngre år, äåtnjutit mången bonn: fortune, och smickrade sig med, att sådant äfven kunde vederfaras honom på äldre dagar, befann sig nyligen å en maskerad-bal, på stora operan i Paris. Här trodde han sig finna ett öfvertygande bevis på sanningen af sin förmodan, ty ett ungt, välväxt och bögst intressant fruntimmer närmade sig till honom och intrigerade honom nästan oaflåtligen hela aftonen. Hennes konversation var icke biout i högsta grad spirituell, utan hon kände äfven utantill alla hans arbeten, röjde den förtroligaste bekantskap med hans ungdomshändelser, med hans dagliga. vanor och smickrade derigenom hans smak, liksom sjelfva hans svagheter. Akademisten var lika förtjust, som förvånad, och kunde omöjligen gissa, hvem den obekanta var. Mot klockan 4 om morgonen tillstod den intagande dominon ganska naivt, att hon var mycket hungrig. Han erbjöd henne naturligtvis med största glädje en supe. aJag emottar annpudet gerna,, svarade hon, cmen jag vill inte aftaga masken. Man superade; samtalet var muntert, och den okända visade till och med den sällsamma uppmärksamheten, att just välja hans favoriträtter: Nu var det tid att fara hem. Låt mig följa er till er boning! sade den artige akademisten. — aAlldeles icke, svarade hon, adet är tvertom jag, som vill följa er hem; ty jag vill inte, att ni får veta hvem jag är. — Vagnen stannade utanför akademistens vackra hus; han steg ogerna ur, ty han fruktade att göra det ensam. Men hur stor blef icke hans öfverraskning, då den vackra dominon följde honom, och han säg henne, lätt som en vindflägt, försvinna i korridoren; han vill skynda efter henne och suckar halfbögt: ahvad, min fru, så mycken godhet! Men masken afbröt honom med ett hö t skratt, och en väl känd röst ropade honom uppifrån trappan: God natt, pappa! Tack för i afton! Jag har haft mycket roligt! Det var nemligen ingen annan än akademistens egen dotter, som, honom ovetande, följt honom på maskeraden och här begagnade tillfället, att gifva sin galante herr pappa en liten lexa. — Persiska Sändedudet i Wien. Denne man sysselsätter för närvarande allmänna uppmärksamheten i kejsarstaden. Hans namn är Hussein Khan. Han är lång och mazer, med en uttrycksfull, intressant fysionomi. Hans betjening är klädd i scharlakans-drägter, hvari hela deras kropp är insvept, och bära spetsiga mössor med svart lamskinnsbräm. Han anlände under sista dagarna af karnavalen, och kom sålunda just lägligt, att bivista balen i den dervarande Orientaliska akademien. — Inqvisitionen återställd i Spanien. I Spanska Cortes deputerade-kammares session, den 4 ww Lr oo oc TE .