Aftonbladet – 12 mars 1839, sida 1

medförde tidningar från Paris af d. 28 Febru ari, från London af d. 4, samt från Hambur af d. 5 dennes. FRANKRIKE. Ibland de skändligaste intriger att verka p valen är ett slags industri, som tidningen Press begagnar. De Parisiska bladen utgifva, som mai vet, särskilda upplagor för departementerna, in nehållande de färskaste nyheterna. I dessa in rycker nu tidningen mot koalitionens hufvud män smädliga artiklar, hvilka således blifva o bekanta i hufvudstaden och följaktligen obesva rade. Ett annat, icke så skamligt, men derfö re icke rekommenderande förfarande är genera Jaqueminots. Han är Odilon Barrots medtäf lare i första Parisiska arrondissementet. Val männen härstädes af oppositionen hade utlys en sammankomst till den 23, dit de inbjudit de båda kandidaterna. Generalen ansåg likväl ic ke rådligt att uppträda mot en så fruktansvärd motståndare, och lät derföre den ministeriell: komitcen åt sig utfärda en förklaring, hvari hor säger, att de båda kandidaternas politiska åsigter voro så väl kända, att generalens inställande i en dylik församling ej kunde föra till något nyttigt resultat. Oppositionsbladen tadl: högt denna ohöflighet, men dölja derjemte icke sin fruktan, att hofvet just inom detta arrondissement, hvari Tuilerierna ligga, och der största delen af den nya aristukratien bor, icke desto mindre torde ha nog anhängare, att förskaffa konungens adjutant segern öfver hvarje rival; om än aldrig så vältalig. I 6:te valdistriktet uppstod nyligen mycket buller, emedan Hrr Lafitte och Arago, som ej äro valmän derstädes, likväl infunno sig för att understödja Hr Carnots kandidatur. Det lyckades likväl slutligen Arago, att, som rekommendation för honom, få hålla ett varmt loftal öfver hans far, hvilken han kallade revolutionens störste man, näst Napoleon. I 42:te distriktet har han äfven hållit ett tal till förmån för oppositionens kandidat, Hr Cochin. I det 8:de har bildhuggaren Davidflemnat rum åt Hr Bethmont, koalitionens kandidat, emedan tvenne rivaler inom samma parti möjligtvis kunde skada den goda saken och skaffa segern åt en ministeriell. Man anmärker såsom särdeles, att dep ministerielle Lefevre, LDLafittes motståndare i andra arrondissementet och en förtrogen vän af Mol, derstädes förklarat, att, huru än valen må utfalla, skall ministeren likväl, om ej helt och hållet förändras, likväl ganska säkert bli till en stor del modifierad. Måhända är imedlertid äfven detta blott ett nytt konstgrepp Hr Salvandy har haft följande ledsamma dekonfitur. Sedan han förut väckt mycket missnöje genom sina ordonnanser om konduitlistorna inom skolorna, har han utfärdat en ny, angående de offentliga bibliotekerna, som mött icke mindre tadel. Det värsta är likväl, att opposilionen denna gång icke kommer ensamt från de antiministeriella tidningarne, utan äfven från hans egna underhafvande, föreståndarne för kongl. biblioteket, hvilka till konungen inlemnat en föreställning deremot, hvari de säga, att denna ordonnans på en gång förnärmar bibliotekets och publikens intresse. Med djup ledsnad,, yttra de i skrifvelsen till Hr S., cmen med den innerligaste öfvertygelse, att vi göra vår pligt,! underrätta vi er, Hr President, om detta vårt beslut, hvaraf vi insändt ett annat exemplar till konseljpresidenten., SPANIEN. Inom Don Carloss hofläger har en splittring yppat sig, som kan komma att hafva de betänkligaste följder. Maroto har nemligen låtit ställa de arresterade generalerne och regementsofficerarne (se Fredagsbladet) i Estella inför en krigsrätt och döma dem till döden. Dagen derefter, den 48 Februari, blef-.denna dom verkställd på general Guergue, understatssekreteraren Ibanez, generalmajorerne Pablo Sanz, Francisco Garcia och brigadieren Carmona. Den 19 skulle sju andra likaledes fusilieras, men man vet ej med visshet, om denna blodsdom äfven gått i fullbordan. Till sitt rättfärdigande har Maroto utfärdat en proklamation, hvari han med glödande färger målar sina motståndares, det s. k. Castilianska partiets egennytta, beskyllar dem för afsigten att vilja uppoffra hären genom onyttiga fäktningar och ströftåg, och anklagar dem för förräderi, hvilket de sökt befordra genom skrifter, predikningar och flera