deras sak och hämnas deras oförrätter. Hven låter väl öfvertyga sig, att han begått ett brot emot samhället genom införandet af en förbuden vara, så länge han vet att, om det lyckats tulibevakningen fråntaga honom densamma, hade den för deras räkning blifvit offentligen försäld till förbrukning inom landet. Af dessa skäl hysa vi den öfvertygelsen, at! smugling kan förekommas, endast genom att borttaga frestelsen dertill, eller med andra ord göra denna trafik mindre lönande än andra lagliga yrken. Men detta vinnes icke genom ökad bevakning, (ej en gång om den förstärktes af hela armåen) ökade kontroller, nya edsformulärer eller mångdubblade straffbestämmelser. Det enda man genom dylika åtgärder vinner är blodiga fejder medborgare emellan, falska eder, långvariga processer. Deremot vinnes ändamålet fullkomligen genom borttagandet af ett enda tvästafvigt ord i tulltaxan och genom nedsättandet af tullen till likhet med hvad smuglingstaxan nu är för de varor, hvilka vanan gjort oumbärliga för nationen, och hvilkai anseende till deras rymd och deras öfriga beskaffenhet lätt kunna olofligen inpraktiseras. Så snart förtjensten för en loflig trafik blir nära lika med förtjensten för en oloflig, måste den sednare alltid gifva vika för den förra, men så länge förhållandet är motsatt, uppmuntras brottet på samma gång, som statens intrader förminskas. Fabrikanter, som redan erhållit monopolium alt beskatta den konsumerande delen af nationen, hafva dock grundade anspråk att icke genom hastiga förändringar se de kapitaler fruktlöst använde, hvilka de, i stöd af dylika privilegier, nedlagt på sina fabriker, om den genom en hastig konkurrens af utländska varor ivingas att nedlägga deras rörelse. Ett rättvist afseende å denna medborgareklass billiga anspråk bör således göras. Och detta torde lättast kunna ske derigenom, att för de fabriksvaror, hvilka inom landet nu tillverkas, tullafgiften väl nedsattes till likhet med smugleritaxan för samma varor, men att en prekriptionstid af t. ex. 3 år antogs, då denna del af nya tulltaxan först skulle sättas i verkställlghet. Inom denna tid kunde den verkligt omtänksamme fabrikanten hbinna vinna den konstfärdighet, att han kunde konkurrera med utländningen, och den maklighetsilskande fabrikanten hade tillräcklig tid öfverlytta sitt kapital på ett annat, mindre framåt stormande yrke. Denna tid borde så mycket mer vara tillräcklig, som fabrikanterne haft alla inledningar, allt ifrån 1823 års riksdag, att heveda sig på en öfvergång. ROCKET TESSAN — Ibland sällsamma ansökningar är en, som