Aftonbladet – 9 mars 1839, sida 2

A— , IE Ve STOCKHOLM den 9 Mars. ALLMÄNNA FATTIGVÅRDS-KOMMITTEN. Orsaker, som tydligen röjas i nedanstående berättelse, hafva allt bittills förintat vår önskan att från denna kommitte meddela något af värde. .Ehvad intressant der eljest må hafva förefallit, i protokollet finnes det åtminstone icke. Kommitterade hafva nemligen beslutit, att föra blott ett så kalladt sakprotokoll, ur hvilket all diskussion, 1ja, till och med i de allra flesta fall, omklädnaden och motiverna för ledamöternas egna proposiTItioner blifvit uteslutna, så alt ett från kött och vitala safter omsorgsfullare befriadt skelett än Idetta sakregister; näppeligen torde hafva funnits. Se här de förnämsta knotorna ur detta register: Från och med den 43 Januari till och med den 29, hvarunder 44 sessioner höllos, sysselsatte kommitten sig nättan uteslutande med att läsa handlingar, bestående dels af samlingar, dem ordföranden medfört, dels af Länsstyrelsernas och Konsistoriernas berättelser, dels slutligen af diverse remisser från Regeringen, hvaribland vi nämna: Ett förslag till municipalstyrelser från. Landshöfdingen i Eifsborgs Län, samt ett förslag till öfverenskommelse om fattigvården inom Hyllie församling af Malmö län, öfver hvilket sednare regeringen infordrat kommittcens utlåtande, utan att, såsom vi förut anmärkt, Styrelsen bifogat någon vink till kommitten, om hvilka af de många, serskilda och till en del hvarannan alldeles motsatta idterna den sjelf framför de öfriga hyllade. De enda afbrotten uti denna sysselsättning utgjordes af: Kommittens handling att med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd sjelf välja sin kanslipersonal, hvartill utsågs Kopisten i Ecklesiastikexpeditionen, Ir C. G. Brusewitz; beslutet, i att, i händelse af stridiga åsigter, pluralitetens mening borde utrönas genom muntiig omröstning med ja och nej, hvartill sedermera den 30 Januari lades den bestämmelsen, att vid paria vota ordföranden ägde votum decisivum — mot hvilket seånare Hr Helsingius framställt den propositionen, att i sådane fall båda meningarna bordt såsom kommittens alternativa åsigter upptagas. Hr Helsingius hade undertiden äfven väckt förslag om infordrande af städernas magistraters utlåtande, i afseecde på fattigvården, men denna proposition, som äfven biträd-! des af Hr Möller, blef i sessionen den 39 Jan. förkastad. Sistnämnde dag eller den 50 Jan. öfvergick kommitten till ett annat arbete: att bestämma fattigdomsorsakerna, och debatterna härom fortsattes under sessionerna intill den 44 Februari. Lista öfver dessa orsaker hade blifvit upprättad af ordföranden; denna genomgicks punktvis, och för hvar punkt fattades beslut, huruvida det il. densamma omnämnda föremål borde upptagas j såsom en hufvudsaklig, eller ätminstone tillfällig orsak till fattigdom, eller helt och hållet från dessa orsaker uteslutas. Motiverna för detta upptagande eller qvarlåtande finnas platt icke i protokollet: resultatet åter af mönstringen finner läsaren längre ned i förteckningen öfver de ämnen, som blifvit kommittens serskilde afdelningar till begrundande förelagde. Oss återstår således blott att nämna något om i fattigdomsorsaker, som hade den olyckan att af kommittens pluralitet förkastas. Den första vi stöta på är: coffentliga spel och låneinrättningar,. Hvarföre kommiten uteslöt den första vinglerianstalten, kunna vi naturligtvis icke känna. Måhända var det för