Aftonbladet – 7 mars 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN Zitterspelaren Petzmayer. Uti Tyskland har en naturvirtuosa med detta namn under de sednare ären låtit höra sig på en af honom sjelf uppfunnen s. k. stråkzittra och gjort furore. En tysk tidning innehåller följande underrättelser om hans ungdom och första uppträdande på den musikaliska banan, och hans biografi lemnar ett ytterligare intressant bidrag till huru snillet, äfven utan att från början vara stäldt på dess rätta gebit, likväl oftast bryter sin egen bana: aI det bergsland, som skiljer Tyskland från Italien, brukas ännu sedan urminnes tider, i oförändradt skick, den så kallade slagzittran, ett instrument, bildadt antingen efter det af Grekerne kända under namnet kithara, hvilket ärfdes af de romanska nationerna, och småningom förändrades till den nu brukliga guitarren, eller också en egen uppfinning i landet. Det enkla, konstlösa instrumentet motsvarar fullkomligt bergsboernas karakter, hyvilka, utom menniskorösten, hvilken naturens jemnande hand i så mycket renare och kraftfullare mått gaf dem, föga äro kännare i musikens hemligheter och vanligast begagna sin zittra till ett enkelt ackompanjemang åt sin sång. Århundraden igenom behöll detta instrument, vid dess successiva spridande i de österrikiska och bäjerska provinserna, sin urgamla, underordnade bestämmelse, till dess det i sednare tider lyckats en man, att utan synnerlig förändring af detsamma, endast genom inre medfödt mästerskap, bringa denna främling i de öfrigas familj till en hög grad af sjelfständighet och fullkomning, och den intager nu, under stråkziltrans gestalt, ett aktadt rum bland de utmärktaste exkutörers fioler. Den! man, som åstadkommit denna förändring, heter Johan Petzmayer, född i Wien. Son af en värdshusvärd, bestämdes han i ungdomen att öfvertaga fadrens rörelse. Först 48 år gammal, fick han af en händelse en vanlig ziltra och begynte att lära sig spela derpå, efter gehör och utan att känna de första grunderna, ja icke ens noterna. Hans förkärlek för sitt instrument tilltog så, att han slutligen hela dagarna sysselsatte sig dermed, och hans skicklighet tillockade snart fadrens värdshus ett talrikt tillopp af menniskor, som trängdes om att höra den under namn af Hceiling-Jeana i Wien bekanta zitterspelaren. Sedan han, i följd af denna ryktbarhet, blifvit inviterad att spela för de förnämsta familjerna, fick han befallning att låta höra sig hos kejsaren sjelf, som slösade mycket loford på hans ovanliga färdighet i exekutionen och det originella i kompositionen af hans Ländlera-stycken, hvilket så uppmuntrade den unge mannen, att han beslöt uppgifva andra yrken och välja zittran till kompassen för sitt lifs kurs. Redan förut uppfinnare af den omnämnda stråkzittran, en hjertformig guitarre med trenne stålsträngar, hvilka stämmas i likhet med qvinten, alten och tenoren på violen,