Aftonbladet – 7 mars 1839, sida 1

oo Po vokala IYVTaTa Hya utvecklungar al b I våra stridskrafter. Vi hafva alltså nya utgifter, under det krisen inom handeln och industrien tilltager. Om man kunde bestämma en tidpunkt, då J man kunde emotse ett slut, så skulle vi räkna på I nationens patriotism. Men deta är icke fallet. Hvarje förhoppning på en modifikation i de stora makternas politik är en chimär. Tyska förbundet ju ) skall aldrig uppgifva sina anspråk, ja, vi hafva anledning tro, att detsamma, säkert om konferensens 1. bifall, skulle på begäran med härsmakt insätta konjnungen, storhertigen (af Luxemburg) i besittning ojaf hans gebiet. Åtgärder hafva redan i detta af, seende plifvit beslutade. Ett motstånd å vår sida ij vore derföre blott tänkbart, om vi gåfve kriget en r oregelmessig karakter. Men om Belgien hotades Itill sin existens, så kunna vi lätt få ett allmänt -Ikrig. Det är smärtsamt att se det band brytas, som, i trots af Tysklands militära rättigheter, alltid ägt rum emelian Luxemburg och Belgien; men Tyska förbundet stödjer sig på sin rätt och till och med de makters understöd, som äro vänligast sinnade emot oss. För öfrigt hafva vi icke fria händer genom de löften vi gifvit 4834 och 4833, hvilka aldrig blifvit förklarade för ogiltiga, Fiendtligheter å vår sida vore således icke att ursäkta i någon makts ögon. Hvarje motstånd strider således emot landets sanna intresse, isynnerhet emot Limburgs och Luxemburgs, då detsamma blott skulle öka vår inre förlägenhet. Regeringen kan icke heller gilla förslaget att förkasta traktaten, men blott inskränka motståndet tili Venloos försvar. Vid Antwerpens belägring var Holländska armcen ur ständ att komma citadellet till hjelp, utan att kränka Belgiens gebiet. För öfrigt vore det samvetslöst att utsätta Limburg för en invasion, då man fastmera bör skydda person och egendom. Dessutom vore det dåraktigt att uppträda fiendtligt emot Tyska förbundet, som är benäget att inlåta sig i vänskaplig förbindelse med oss. Vi skulle för lång tid förlora de frukter, dem freden skulle betrygga åt oss. Förbundet tror sig dessutom redan alltför länge hafva visat eftergift, då detsamma i åtta är tolererat status quo. Låtom oss således icke tala om vanära; erkännom fastmera det oemotståndliga inflytande af det fredstillstånd, som slagit rot i nationerna. Vi veta, att J skolen tadla vårt förfarande vid öppnandet af underhandlingarne. J tron, att vi hade genast bordt förklara, att vi ingingo på det tvistiga gebietets afträdande. Men regeringen borde då ännu kunna hoppas en transaktion; hon kunde tro, att makterna icke alltid skulle stämma öfverens, att en kris, måhända i Orienten, kunde förändra politiken. Dessutom är konferensens första officiella akt daterad först d. 6 December, och definitiva beslutet ej fattadt förr än den 22 Januari. Trupprörelserna i utlandet erfordrade försigtighets-åtgärder å vår sida; detta är orsaken till våra rustningar de båda sista månaderna. Men att gå längre, det skulle vara att sätta allt i fara, ehuru underhandlingarna i andra punkter förskaffat oss så många fördelar. Nedsättningen i vår andel af Nederländska statsskulden erhölls först sent; vi erkänna dock, att eftergiften af 5,400,000 gyllen är en ofullkomlig ersättning för hvad Belgien lidit till sina rättigheter. Stipulationen, i afseende på Scheldetullen stod icke att undvika. Man antog först konventionen i Mainz, men då hade vi måst betala 4 gyllen pr ton, hvilket skulle hafva ruinerat skeppsfarten. 4833 föreslogo vi sjelfve 4 4-2 gyllen, men Holland vägrade gå in derpå. På alla floder erkännes en tull, men inskränker icke skeppsfartens frihet. Vi anse dock för lämpligt, att betala denna tull i en rund summa, och icke låta den uppbäras af hvarje fartyg; vära underhandlingar, rörande denna punkt, hafva visserligen ej ännu ledt till något resultat, men detta skall lätt låta sig göra, så snart vi fått autorisation att underteckna traktaten. Men om än underhandlingarne, rörande denna punkt, icke skulle lyckas, så kan regeringen dock alltid finna mcdel att befria handeln från denna börda. Instä!landet af rustningarne och handelns utvidgande genom freden skall vida öfverväga våra bördor. Det enda hårda är blott uppgifvandet af provinserna; men ingen förmår sätta i verket det omöjliga. Allt hvad vi kunna göra för deras bästa, skall blifva gjordt. Det tillhör nu eder, att yttra eder öfver traktaten. J skolen blott hafva det allmänna bästa till ögnamärke, och förena den mogna öfyverläggningen med de bjudande fordringarne af så många intressen, hvilka kräfva ett afgörande af denna vigtiga fråga., Ministern uppläste härefter de båda lagförslag, dem läsaren redan känner af vårt Fredags-blad. Vid uppläsandet af det sista, som handlade om de invånares i Luxemburg och Limburg naturalisation, hvilka ville flytta öfver på Belgiska gebietet, kunde hans stämma knappt höras för sorlet af det missnöje, som gaf sig luft. Knappt var ordet naturalisation uttaladt, förrän talrika röster hördes ropa: aJag afsäger mig den! jag afsäger mig den! Belgiska namnet är vanäradt.. Presidenten (Hr Raikem). Önskar man att dessa båda lagförslag remitteras till sektionerna eller till en kommission ? Hr Dumortier. Jag varv långt ifrån att vänta de förslag, vi nu hört af ministeren, sedan ban lagt konungen ord i munnen, som äro nationen värdiga. Men har jag väl hört rätt? Man öfverdrifver vår olycka, och man föreslår oss att Belgien. Eländige statsmän! sen I icke, att de fel J begått, föra fäderneslandet sitt förderf till mötes: blott edra fel gifva våra fiender kraft. Belcien bar dock inför hela Europa ingått helt and i delser. än dem man nu föreslår: dot han fö.tllarat dra