Aftonbladet – 7 mars 1839, sida 1

UTRIKES. DEBATT I BELGISKA REPRESENTANT KAMMAREN RÖRANDE KONFERENSENS I LONDON FÖRSLAG. Konferensen i London har nu, på det gamla goda manåret, skiftat menniskor och land emel. land Belgien och Holland. Konung Leopolc för sin de! har förklarat sig villig att samtyck: till hvad som blifvit gjoråt, och föreslår nu re: presentationen att göra detsamma. Man för. står ej rätt, hvartill manbaftigheten i orden de stora rustningarne, och Skrzyneckis hallande till Belgien skulle tjena, då det aldrig varit regeringens allvar att låta saken afgöras på värjspetsen. Det intresse, belgiska kamrarnes förhandlingar, rörande denna fråga, imedlertid måste äga, föranleder oss att, enligt löfte, något utförligare redogöra, för hvad som tilldrog sig i representantkammarens session den 49 Februari, då ministrarne der uppträdde och begärde autorisation för regeringen, att undertekna den föreslagna traktaten. Det var utrikes ministern, Hr de Theux, som dervid förde ordet å regeringens vägnar. Sedan han uppläst ett par diplomatiska noter, hvilka innehålla de redan kända besluten af konferensen, fortfor han sålunda: aKonferensen aflät den 4 Febr. en not till Belgiska och Holländska ministrarne, hvari hänvisades på faran af de båda armcdernas alltför nära granskap, och uttrycktes det hopp, att båda staterna skulle draga sina trupper tillbaka, på det hvarje sken af fiendtlighet måtte försvinna. Hr Van de Weyer förklarade, att våra rörelser endast voro en följd af Holländarnes. Denna not syntes visa ett beslut af konferensen, att sjelf åtaga sig traktatens utförande. Under dessa omständigheter ansåg regeringen för sin pligt, att af kamrarne begära autorisation att underteckna traktaten. Regeringen beklagar, att dess bemödanden, i afseende på frågan om gebiet, icke haft framgång. Hon kan blott lugna sig dermed, att hon gjort allt, som stått i hennes förmåga, och att en vägran skulle sätta vår nationalitet i fara, utan någon nytta. Vi hafva på