Aftonbladet – 4 mars 1839, sida 3

Me ST AR Till Kongl. Olverstathallare Ambete;. torr Follsem Alt sedan jag insättas, utti här varana!e hägte, ch i det rum, som en Borgesman af denna Hufvud Stad, äger anspråk på, då han eij änmv er varken pärsonligen anklagat eij eller befunnen, NM intagligt vitne eller annat, att begåt något Bröt men vat som Dommarena, hädanäfter, kåmmer att opartisk bedömma, och Dömma, eller troligen Fristjenna mig, ifrån all skam och varnära, i detta hänsände. Får jag i detta, Ödmjukast Rapportera ett våld, emot mig som af en fånge i detta rum, fiera daoar äfter hvarandra sig tillatid, nemligen Fördetta — visse Notarien Sundborg som är anklagat, och — vid Södra förstads kämers Rått, nera öfver bevist för del aktighet utti 2.ne Förfalknings Brött — med de bekanta Förfalskade Herr Wiboms skuldsedlar och Namn. som han är tjänd för en Oförvegen selle i sinna Ord, — och järningar, så vel förre som under haus Rättegång, och sen are emot mig i dag på mörgon stunden sig tillåtid, utti att gifva mig först med ett pipskaft ett slag i hufvudet, varföre jag, unvek vidare lädsamheter, och hastigdt aflägsnade mig ifrån vålsvärkaren, och dervid omkul föll jag på Golfvet, upå en der liggande Madras, denna räträt upäldade Sundborgs vilda sinne, det han tog en, honom tillhörig Ståkt Rör, med benknap, slog mig der med öfver rygen 2ne slag — däräfter jag fasthöl nemde rör, men då jag eij förmåde att honom afvepna på annat sett, afbröt jag den samma på mitten i hans Våldförande hand. hägtäds Vagdtmesstaren inträde nu i rummet då han afvepnade Sundborg, med att taga de båda tycken af den Afbrutna käppen. vid detta och — flära tillfellen, voro nervarande F. detta Notarienna Skarström, Biörkman, samt Extra Kammarskrifvaren Löfgren — som alla äro — Vitnes giltiga män. Tillförene under denna korta tid vi varit i detta för borgareståndet, och ständspersoner inrättade rum, har denna man tvenne gånger botad mig med knif, — om jag vågade, gifva honom några varningar, ock förmaningar, som jag vid flera tillfällen, sett mig nödsakat till, för att eij ville vara vitne till de många ohygligheter, Sundborg sig till låtid, utti både skämt och alvar — Anlädningen till denna anmälan härrör deraf Att Sundborg i Sin arghet, satt sig att skrifva till Kongl. Fogaten, N. N. med begeran, det jag gennast skulle ifrån detta hans häderliga umgenge Skiljas, och kastas i ett rum, som var värdigt en Brödsig Borgare af Hufvudstaden, utti detta omnemde bref till Fogaten har Sundborg tillåtid sig de mäst grofvaste lögnner, om mig — vilket han derefter aflämnade till Hägtäds — Vagdtmästare att ombesörga, sedan detta oventande förehållande var jort, af en man, som jag värkeligen jort gott, och tillika vatnat för obetänksamheter, samt Årdnat medisin för, det, att han er svårligen besverad med en i högsta grad smittosam Sjukdom, deraf nödags jag af dessa förhållander blifva befriat ifrån den så velfarliga Mann, som smittosamma graane inom detta Rum. Som Sunborg eij vellad antaga min honom 2:ne gånger ärbudna tillgift och förlåtelse, uttan yrkat att afsända nemde Bräf till Fogaten, som var fult af smädelser och Löngner, nödgas jag begera, att Sundborg blifver upkallad till Kongl. Poliskammaren, att stånda det ansvar som Lagen honom kan ådömma. om jag af sådana förhållander som här upgifvit är, eij anmälte Sacken till Dommarens Profning, skulle jag deraf visa mig vara ganska litet mon om att Fräda sekärheten af min pärson och mitt Lif — samt äfven mitt goda Namn. Stockholm den 27 Februarij 1839. i Jonas Lindbergh. P. S. förlåt, det, jag innom hägtäd, och tillika ehopa med denna våldsverkare Sundborg eij kan kåmma i till felle att. ordenterligt renskrifva detta. — ARE Under det goda slädföre, som nu ägt rum flera af de föregående veckorna, har man haft tillfälle att anmärka ett om möjligt mera än förr tilltagande öfverdåd med häftigt körande. Respektive kuskar och drängar borde egentligen ihågkomma, alt den, som begagnar sina egna fötter till transportmedel, har nästan lika stor rätt till gatan som den, hvilken begagnar hästfötter för samma ändamål; men detta tyckas de alldeles hafva förgätit. Isynnerhet vore lite: mera varsamhet nödvändig på torg och öppns platser, der trafiken mellan flera gator kors: hvarandra, och der det således äfven för der mest vördnadsfulla fotgångare icke alltid bjelper att hålla sig åt sidan. Ett exempel härp: sågo vi sednast i Lördags på Gustaf Adolfs torg då en karl, som skulle gå ur vägen för en enbetssläda, i detsamma vid ett gathörn påkördes så häftigt al ett ekipage, att han föll omkull stötte hufvudet ganska illa mot en afvisare, oct måste föras in på Kastenhofs-gården, der har dock slutligen, genom påbaddande med kall vatten, kom sig så pass före, att han kunde g gå ensam derifrån. Kusken på täckslädan kör. de imedlertid sin väg så fort han orkade, oak. tadt flere ropade åt honom att stanna. — En insändare i Landskrona tidning anfö: att man här i landet skall bruka att bereda konjal I med blysockdr nå ettt sätt, som, efter hans förme.