Aftonbladet – 4 mars 1839, sida 1

bekämpat henne. At ee VV AD PU DLR DAR AS FRAMSTALLD AF HERR THIERS. Ibland alla de anföranden och offentliga handlingar, hvartill den närvarande för det konstitutionella systemets bestånd eller fall så betydelsefulla parlamentariska striden i Frankrike gifvit anledning, hafve vi knappt sett något så intressant dokument som Thierss cirkulär till sina valmän. Den trosbekännelse, som förre ministern deri framlägger på sina politiska åsigter, är affattad i denna klara och mästerliga stil, som man redan känner af hans historia om Franska revolutionen, och innehåller tillika en lärorik öfversigt af den nuvarande regeIringens hela politiska system, både i det inre och det yttre, den mest koncisa och sammanträngda vi i detta fall haft tillfälle att se, och kan kallas en kort historia öfver Ludvig Filips regering. Skulle man än icke i allt kunna dela den fordre ministerns åsigter öfver hvad Franska styrelsen af händelserna och en sund statskonst uppmanades att göra och icke göra — så får man likväl medge, att de åtminstone utgå från ett fullständigt system, som kunde hafva flera skäl för sig och att de icke i allt stötte opinionen hos Franska folkets majoritet. Onekligt är slutligen, att Hr T. på ett öfvertygande sätt visar, huru det gått till att regeringen nu fått denna majoritet emot sig. Vi meddela derföre cirkuläret in extenso med uteslutande endast af några få tirader, som öka vidlyftigheten, utan att vara oundvikligen nödvändiga för sammanhanget, Det lyder som följer: aJag befinner mig för närvarande i oppositionen, men icke för en enda fråga skull, utan i anseende till styrelsens hela syftning, både i det inre och det yttre. Jag är icke ensam i oppositionen; jag står der vid sidan af män, mot hvilka jag fordom kämpat, somliga blott en kort, andra en längre tid, aågra till och med mot hvilka mitt öde torde döma mig att alltid kämpa. Jag är i oppositionen; jag träffar der Herrar Guisot, Barrot, Berryer och Garnier-Pagås. Då jag bestämde mig att söka motverka regeringens syftning, hvilken jag ansåg farlig och olycksbringande, kunde jag ej undgå att der träffa sådana män, som länge Min öfvertygelse är för ingen del rubbad; min uppriktiga tillgifvenhet för Juliregeringen är icke försvagad. Jag tror tvärtom, att jag tjenar henne lika oförstäldt , lika verksamt, genom det motstånd jag nu gör henne, som då jag fordom sökte afvärja dess fienders häftiga anfall. Jag vill angifva skälen till denna öfvertygelse och till det uppförande, hon förestafyade mig. Under Uestaurationen har jag alltid bekämpat den äldre Bourbonska liniens regering Var det derföre, att denna linie förskjutit min ungdom, och den yngre deremot omfattat henne med någon ynnest? Visserligen icke. Jag befann mig alltför långt aflägsnad från båda, att kunna blifva bemärkt af någondera. Som endast författare hade jag ej den äran, att kunna nalkas furstarne. Jag studerade, jag skref och önskade för mitt fädernestand tvänne sa. ker: den representativa monarkien och en ne tionel politik. Jag trodde, att den äldre grenen aldrig skulle antaga en styrelseform, som öfverlemnar åt landet den definitiva och verkliga styrelsen af sina angelägenheter. Jag trodde, att hon, ledd af sin misstänksamhet, alltid skulle hos utlandet söka ett skydd mot de nationella önskningarnas påträngande. Jag var öfvertygad, att det alltid skulle blifva på det sättet, och det är detta motif, som förmådde mig med hela själens värma önska revolutionen af 4850. Jag önskade den, icke af böjelse för revolutioner, men till följe af en djup öfvertygelse om dess nödvändighet. Då denna revolution utbröt, kastade jag mig med ifver deri, och, efter fruktansvärda stormar, efter en grym erfarenhet, tillstår jag, att jag ännu för mitt land begär och önskar den representativa monarkien och en nationel politik. Jag tror, att, utom det parlamentariska systemet, rätt förstådt, och utan en politik, sansad, men värdig och ädel i anseende till utlandet, folkets verkliga behof ej skola känna sig tillfredsställda, att Frankrikes nationalkänslor skola såras, och att både den yttre och inre freden skall äga hvarken stadga eller varaktighet., aDet händer vår regering, hvad som beklagligtvis händt alla dess föregångare: hon har I 6