Aftonbladet – 2 mars 1839, sida 1

JUucCL UHNUd. TIC HVYGIIAHNCLOT, SUI Hdl ilVvVtLld, Syjlld5 visserligen vara ofantliga; men de skola gifva vika för en grundlig reform af den nuvarande författningen. Om ett system kan utfinnas, som i dessa länder lägger grund till en verksam och populär regering, som tryggar endrägten emot de serskilda statsmakterna, i stället att invyeckla dem i kollisioner med hvarandra, och riktar inflytandet af ett kraftfullt allmänt tänkesätt på hvarje detalj af de allmänna angelägenheterna, då kunna vi vara försäkrade, att tillfyllestgörande medel blifvit funna för afhbjelpandet af förvaltnings-systemets närvarande brister. Mcn detta kan icke ske derigenom, att folkets inflytande på r-geringen försvagas, utan derigenom att det förstärkes, derigenom att autoriteternas i moderlandet inblandning i detaljerna af koloniens angelägenheter hålles inom vida trängre gränser än hittills, men icke genom utvidgandet af dessa gränser. — Hvarken behöfves någon förändring i regeringens grundsatser eller uppfinningen af någon ny konstitutionell theori; blott ett konseqvent genomförande af Brittiska författningens principer är nödvändigt, och att förvaltningen af dessa stora kolonier grundas på de visa stadganden, genom hvilka ensamt verkningarne af det representativa systemet i hvarje land kunna göras öfverensstämmande med hvarandra och rika på resultater. — Enligt min åsigt skall intet. enda af kronans prerogativer blifva försvagadt; tvertom tror jag, att folkets i dessa kolonier intresse behöfver skyddet af de kronans prerogativer, hvilka icke hittills varit utöfvade. Men å andra sidan måste kronan underkasta sig de nödvändiga följderna af de representativa statsinrättningarne, och föra styrelsen i öfyerensstämmelse med en representatif korps; hon måste visa sig beredd att föra densamma genom de mäns medverkan, för hvilka denna representativa korps hyser förtroende. De af oppositionen flera gånger föreslagna åtgärder, till dessa ändamåls uppnående, synas cj lämpliga, emedan de för det mesta strida emot de monarkiska institutionernas natur; men lika liten grund -har det påståendet, att genomförandet af brittiska författningens grundsatser inom kolonialförvaltningen skulle: förstöra koloniernas beroende af moderlandet; sådant hindrar icke eller deras farhåga, som frukta, att koloniernas önskan efter populära institutioner, endast kan vara den täckmantel, bakom hvilken afsigten, att störta de monarkiska institutionerna, eller att fullkomligt lösslita sig från moderlandet, kan gömma sig. Afven har man lagt allt för mycken vigt på de yttranden, som tyckas antyda dylika afsigter. De brittiska kolonierna i Nordamerika äro ganska benägna för den brittiska författningen, icke blott i afseende? på dess praktiska nytta, utan äfven till följe af en aldrig försvinnande nationalstolthet; de anse henne nemligen som ett tecken till deras nationalitet, hvilket åtskiljer dem från deras republikanska grannar. De allmänna konstitutionsprinciperna komma likväl blott så till vida i betraktande, som frågan är om en reform af förvaltningssystemet inom de brittiska kolonierna i Nordamerika öfverhufvud. Till att undanrödja det förderfliga tillstånd, hvari Nedra Canada för närvarande befinner sig, kunna de på intet sätt bidraga; tvertom skulle den bedröfliga striden mellan racerne inom denna koloni derigenom endast få ny näring, om majoriteten erhölle ännu större makt, än hon för närvarande äger. Lugnet i Nedra Canada kan endast återställas, om ett slut göres på striden inom koloniallegislaturen, angående nationaliteten, och sådant genom bestämmandet af provinsens nationalkarakter, en gång för alla. Jag hyser intet tvifvel om den nationalitet, som bör tilläggas Nedra Canada; det måste vara brittiska rikets och majoritetens af brittiska Amerikas befolkning, den stora racens, som, efter en icke lång tids förlopp, skall bli den herrskande på hela nordamerikanska kontinenten. Utan att verkställa förändringen allt för brådstörtadt, så att den nuvarande generationens känslor derigenom förvärrades, eller dess välfärd förstördes, måste det vara brittiska regeringens förnämsta och oaflåtliga ögonmärke, att i denna provins införa en engelsk befolkning, med engelska lagar och engelskt språk, och ej anförtro provinsens styrelse åt någon annan, än en afgjordt engelsk legislatur. — . Man torde säga, att denna åtgärd är något hård för ett eröfradt land, att Fransmännen ursprungligen utgjorde hela befolkningen och att den stora massan ännu utgöres af dem; att Engelsmännen äro nykomlingar, som ej hafva rätt att fordra utsläckandet af ett folks nationalitet, bland hvilket handelsrelationer fört dem. Man kunde vidare säga, att om Fransmännen också icke äro en så energisk, civiliserad eller industriös stam, som den, hvilken omger dem, de likväl äro älskyvärda, dygdige och måttlige, äga alla väsendtliga fordringar för det materiella välståndet, och ej böra föraktas eller misshandlas endast derföre, att de söka åtnjuta hvad de äga, utan att täfla med sina grannar i bemödandet att förkofra sig. Deras nationalitet är i sjelfva verket deras arf, och de få ej alltför strängt bestraffas, för det de drömt om, att vid S:t Lorenzoflodens aflägsna stränder bibehålla och på sina efterkommande fortplanta den stora nations språk, seder och institutioner, som i tvenne århundraden på Europas kontinent fört högsta ledningen inom tankans rike. Emedan striderna mellan de båda racerna äro oförsonliga, så kunde man påstå, det rättvisan fordrar att minoriteten måste tvingas, att rätta sig efter de äklste AL talsilacta NrAvincganc äcgarec cUNremati och På