Aftonbladet – 1 mars 1839, sida 3

uppfylla sin bestämmelse: att bereda ett lätt varubyte mellan Sverges östra och vestra kuster samt medelpunkten af riket. Om man jemför konsumtionen och produktionen i de bördiga orter, som kanalen genomstryker, med den hittills existerande varutrafiken genom Götha kanal, så öfvertygas man, att utbytet af produkter mellan provinserna ej ännu rätt kommit till stånd, och detta härleder sig egentligen från brist på ändamålsenliga transportmedel. En godsägare i Östergöthland, t. ex., vill sända 2 å 300 tunnor Hvete till Stockholm, då priset der är högt, och får omsider, efter mycket besvär, lägenhet med ett seglande fartyg, men skepparen, som ej deraf erhåller full last, söker fyllnad på andra ställen, uppehålles derefter af motvind och kommer fram först 3 veckor efter den dag, då hvetets afsändning först beslöts. Imedlertid har större tillförsel inträffat från andra ställen, och följden af uppehållet blir att godsägaren måste nöja sig med 2 å 3 Rdr pr tunna lägre pris, än han påräknat: lyckligt om ej hvetet tagit värme under vägen. Om ångbogseringen är i gång, kan han t. ex. beställa en pråm till sin lastage-plats, samma dag han insänder profvet till Stockholm, med uppdrag att borttinga hvetet till leverering i samma vecka och kan då vara temligen säker att njuta fördelen af priset. De possessionater , hvilka befatta sig med stallning af Oxar, tyckas i ännu högre grad böra kunna draga fördel af den hastiga transporten. Feta oxar, som komma fullt slagtfärdiga till Stockholm, måste blifva en begärlig handelsvara, användbar äfven utom slagtarhuset; ty det gifves hundradetals individer och etablissementer i hufvudstaden, hvilkas hehof af kött är tillräckligt stort, föratt på en gång vid vissa tillfällen kunna köpa en oxe eller ett par. — Skeppsredare proviantera nu sina skepp ofta i Helsingör, emedan, med undantag af det klena Finska köttet, Stockholm oftast saknar tillgång på kött, till ett pris, i förhållande till andra orters. De långa vandringar, som slagtkreaturen underkastas, fördyra också onekligen köttet i Stockholm, i anseende till den förlust, kreaturen undergå i vigt under vägen; också är Stockholm i hela Europa troligen den enda stad med 80 å 90,000 invånare, som aldrig har någon kreaturs-marknad. I de flesta ser man en sådan marknad en gång i veckan och i åtskilliga 2 gånger. I Finland bygges ett ångfartyg, för att föra lefvande oxar till S:t Petersburg, och sedan detta kommit i gång, torde införseln till Sverge af kött från Åbo upphöra eller åtminstone betydligt minskas, I den mån ångbogseringsfarten lättar afsättningen för slagtoxar och andra kreatur, uppmuntras ock den inhemska ladugårdsskötseln, som i sådant fall skulle säkert kunna förse både Stockholms konsumtion och behofvet för proviantering. Westergöthland lemnar i goda år ett betydligt öfverskott af spanmil till utförsel. — Ej längesedan bevittnade vi det sällsamma förhållandet, att Westgötha-hafre utfördes till sjelfva Ryssland. Man erinrar sig, att det största hindret för denna export låg uti den svåra och långsamma kanal-transporten. I fall ångbogsering genom kanalen då funnits, skulle säkert nämnde export fördubblats. Österoch Westergöthland samt Småland frambringa utomdess en mängd alster, hvilka, i anseende till afståndet från stora städer, hell och hållet saknat en marknad. Afståndet melIlan dessa orter och hufvudstaden minskas til 3-4:delar genom ångbogseringen, då man derigenom kan föra produkterna dit på en fjerdedel af den tid, som vanligen förr åtgått. Med dessa säkra utsigter till indirekta fördelar, utom den direkta, som företaget bör tillskynda deltagarne, kan man taga för gifvet, at! städerna och landsorterna utåt kanal-linien skoIla omfatta företaget med den värma, att de Isnart kän bringas till verkställighet