Aftonbladet – 1 mars 1839, sida 2

vat bestämdt förneka en del af Holms uppgifter, åsom att han den 6:te eller 7:de Februari uppå callelse, infunnit sig hos mig m. m., så lärer, med ufseende, dels på den ringa inflytelse denna och lylika uppgifter kunna äga, dels på min ställning ch mina flerfalldiga embetsgöromål vid samma id, detta icke finnas i minsta måtto anmärkningsvärdt. Att jag skall undandragit mig svaromål öfver de vigtigaste af Holm uppgifna omständigheter, är så mycket mindre med verkliga förhållandet öfvernsstämmande, som jag angående den euda af Holm uppgifna omständighet, som kan anses vara af nåson vigt, eller att jag skulle anbefallt den åtalade anteckningen i protokollet, icke en utan flera gånger gifvit det bestämda förklarande, att jag sådant icke vidkändes. Mitt erkännande att hafva sökt och erhållit den upplysning, att Original-Reglementet blifvit till Krigs Expeditionen återställdt den 49 Januari 1837, samt att någon anteckning derom icke blifvit i Förvaltningens diarium gjord, hade så mycket mindre bort upptagas såsom en bindande liknelse mot mig i afseende på protokolls-tillägget, som berörde erkännande icke angår hvad i protokollet finnes antecknadt om de i reglementet gjorda ändringar, å hvilken anteckning allena Justitie Ombudsmannen, uti ofvanberörde sin tillvitelse mot mig haft afseende, enär han dels derpå grundat sitt påstående, att protokollsförändringen, så vida den kunde tillräknas mig, skett i afsigt att bereda mig nytta, dels anmärkt, att den med protokollet skedda förändring varit mot sanningen stridande, hvilket väl är händelsen med anteckningen om reglements-förändringarne, men deremot icke med anteekningen om reglementets återsändande till Krigs-Expeditionen, som, enligt hvad Justitig Ombudsmannen sjelf uti sitt slutliga memorial antagit, verkligen ägt rum den 49 Januari 18537. Den enda omständighet, som kunde synas gifva något stöd åt hvad Justitie Ombudsmannen i denna del af målet mot mig anmärkt och påstått, innefattas uti Kammereraren Kålbergs vittnesmål. Kålberg har nemligen en dag i Februari månad 4837, sett, bland de af Holm innehafda handlingar, ett mindre papper, hvarå han läst en med min handstil, som han tyekt skrifven uppsatts, samt funnit dess innehåll instämma med tillägget i pro tokollet för den 49 Januari. Men då Kåälberg icke kuunat erinra sig ordalagen i denna uppsats, den han icke sett Holm af mig emottaga och hvarken han eller Holm uppgifvit, att denna uppsats innefattat befallning. att i sjelfva protokollet skulle införas innehållet deraf, så lärer Eder Kongl. Maj:t i nåder finna, att af detta vittnesmål ingen bevisning kan hemtas för Justitiz Ombudsmennens påstående, angående protokolls-tillägget. Hvad Förvaltningens ledamöter uppgifvit om tiden när de erhållit kännedom om mitt underdåniga memorial, angående reglemeutsförändringarne, har jag den 49: de Juni 4837 i så motto vitsordat, att nemligen, mig vetterligen, ledamöterne icke förr än den 21 Februari härom erhållit underrättelse, men om ock denna sålunda vitsordade uppgift må kunna lända till ledamöternes urskuldande, i afseende på den fortsatta utdelningen afreglementet efter den 49 Januari, bör den dock icke rimligen kunna anses innefatta någon kiknelse mot mig att hafva anbefallt anteckningen i protokollet. Lika litet kan den af mig vidtagna åtgärd med reglementet vara en sådan liknelse. Efter att sålunda hafva vidrört de af JustitieOmbudsmannen mot mig framställda liknelser, vågar jag utbedja mig Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på följande omständigheter, dem JustitiecOmbudsmannen med tystnad förbigått. Innan Holm ännu var, på Justitie-Ombudsmannens befallning, tilltalad för protokollstillägget, har han ej mindre till mitt rättegångsbiträde, Juris Doktorn Lindblad, enligt hvad Nedre Revisionens protokoll den 20 Oktober 4838 utvisar, än ock till Protokollssekreteraren Lindblad, enligt ett af honom under edlig förpligtelse utfärdadt bevis, vid serskilda tillfällen, i så måtto erkänt det af mig uppgifna förhållande med protokollet, som han förklarat, att han icke kunde bestämdt påstå, det den åtalade anteckningen blifvit af mig anbefalld. Härigenom försvinner den trovärdighet, som eljest må hafva kunnat lemnas åt Holms sednare utsago, om den föreskrift han af mig skall erhållit, att i protokol let införa den befintliga anteckningen, och det så mycket heldre, som Holm, understödd af JustitieOmbudsmannen, undandragit sig svaromål, huruvida han erinrade sig hvad Doktor Lindblad i berörde afseende, vid förhöret inför Nedre Revisionen nämnde dag, ville föra honom tiil minnes, samt Holm uti den då afgifna förklaring, i anledning af ProtokollsSekreteraren Lindblads bevis, icke gittat bestrida hvad samma bevis innehåller, angående ett samtal emellan dessa herrar, den 14:te Juni 18537. Då Justitie-Ombudsmannens tillvitelse mot mig att hafva begått brott emot 8 Kap. 2 S Missgerningsbalken, endast kan hafva afseende på anteckningen om Reglements-förändringarne, enligt hvad jag redan haft nåden anmärka, så torde icke böra lemnas obemärkt, hvad som inhemtas af Holms förklaring till serskilda Förvaltningen, att nemligen vid de samtal jag haft med honom angående reglementet och protokollet, fråga icke ens varit om nämnde förändringar eller hvad protokollet derom innehåller, men endast om en fclande anteckning angående Reglementets återsändande till Krigs-Expeditionen, : Af Holms förklaring, hvars riktiohet JustitieOm