Aftonbladet – 28 februari 1839, sida 1

sej höge talande fortfor: I Frankrike råder mycI ken kärlek till ordningen; detta Frankrike, som II man ej vill begripa, är förträflligt, beundransi) värdt. Ser ni, huru lagarne respekteras, midtt-ibland så många uppmaningar till deras öfverti l trädande. Man begär blott revolutionens eröfdl ringar, men fördömer dess förvillelser; verltt. den har sedan 40 år ändrat gestalt. Medela I klassen utgör väl icke hela samfundet, men ijhon utgör dess kraft. Hon har ett varaktigt intresse för ordningen, och förenar med upplysningen, som sätter henne i stånd att bedöma ett stort rikes behof, all erforderlig makt att motverka och bekriga orena passioner. Be vare mig Gud, att det skulle falla mig in att tro, det Fransmännens konung kunde ha förgätit Hertigens af Orleans liberala åsigter; men han måste varit ganska illa biträdd, eller han måste ha haft mycken olycka i affärerna, då han ej förmår regera detta förträffliga Frankrike, som han så väl begriper, eller denna beundransvärda medelklass med sin upplysning, sin kärlek till ordningen och sin aflägsenhet i I från alla orena passioner.c Det säges vara så lätt, att styra dylika ele-jmenter! Huru oskicklig var ej Carl X, som icke insåg, att man i Frankrike endast begär r I revolutionens konseqvensk och ingenting vwidare! Men denne olycklige furste, som hastade till sitt förderf, hade sällsamma begrepp: han i ville regera och -herrska; han fordrade att få behålla de ministrar, han sjelf valt och att I kunna bortvisa dem, som en koalition ville påI truga honom. Han fördes deraf på den ideen att upplösa kamrarna, för att undvika en mi;nister Perier, Lafitte, Guizot, Soult eller DuIpin. Man har aldrig förr, det måste ni tillstå, Isett en dylik förblindelse.c Och nu har likväl allt det förnyats, som vi sågo på Carl X:s tid, och af samma orsaker. Vi hafva opposition, defektion, koalition, session, prorogation, dissolution och reelektion, alldeles som då för tiden, och dessutom korruption, desunion och agitation. Jag lemnar åt hvem som vill att uppsöka sista ordet till alla dessa bedröfliga ändelser, revolution eller restauration. Visst är likväl, att vi gå någonting till mötes, ty hvad vi se, har säkert icke skett för ingenting. Man måste tillstå, att det vore förvånansvärdt, om man skulle gjort en revolution, endast för att sätta Hr Montalivet i Hr Polignacs ställe, för att tvista om prerogativet, för att låta statsmakternas konstitutionella gränser ännu vara obestämda, för att låta existera ett parlamentariskt och ett hofparti, ultrarojalister och ultraliberale, möjlige och omöjlige män, samt tvenne hvarandra motsatta methoder att förklara kartan, för att slutligen, med ett ord, befinna sig just på samma punkt, der man stod vid början af år 4830, så att man säger, att allt, hvad man behöfde ändra i 4839 års historia, för att göra henne alldeles lik med den nyssnämnda, är, att radera ut nedra slängen på siffran 9. Nu skördar man hvad man utsått; de frukter, en femtonårig opposition burit, hafva mognat och börja falla af. Allt hvad vi se, är följden af de ider, samma män i vårt land utspridt, som nu motverka dem. Då tillhörde Hr Molt den mest avancerade oppositionen; Hr Montalivet spelade uppviglare i de hemliga sällskaperna. Hr Barthe var Carbonaro. Hrr Martin du Nord, Jacqueminot, Cunin Gredaine och Dupin tillhörde den kabal, som, enligt Journal des Debatss uttryck, vill beröfva konungen allt inflytande och hvarje fritt omdöme i valet af sine ministrar, medelst en emot alla en konstitutionell regerings reglor bildad koa-. lition. Jag har sagt det, och upprepar det: Patere legem quam fecisti! Ofvertyga, om ni kan, männen af den ministeriella koalitionen, eller dem af den parlamentariska koalitionen, om att det, som ni utför med dem, ränker, bedrägeri, knep, hotelser, smädelser, öfvergifna grundsatser, de femton årens komedi, associationer, protestationer, förvägrad medverkan, allt hvad denna styrelse exponerat, är oregelmässigt, orättvist, straffbart och revolutionärt. De skola svara er, hvad Hr Thiers svarade Hr Montalivet. En deputerad sade till den sistnämnde: ,Frågan är emellan Hr Thiers och Hr Mol.a — ,Hon ärda, svarade ministern, mellan Hr Thiers och konungen. — Jag intagera, anmärkte Hr Thiers, den position, man erbjuder mig. Ställningen är betänklig. Kammarens hållRA me IM ou