Aftonbladet – 27 februari 1839, sida 2

— HSislnamnäe Udning, eiier Freja, innenai ler äfven en sträng anmärkning mot sätte hvarpå vår diplomati skötes, föranledd dera att Danska tullkammaren i Helsingör, seda freden i Kiel, skall atillatit sig det mest ensi adiga, godtyckliga och traktatstridiga förfaran ade vid uttagandet af Sundska tullafgiften, oc asålunda under de sista 235 åren säkerlige auppburit af Svenska medborgare minst en el ler annan million Riksdaler om icke mer: autöfver det belopp, som rätteligen bordt de abiteras,. Ve, deremot,, menar hon, vå aminister i Köpenhamn om han under denn atuäd tillåtit sig någon försumlighet eller oakt asamhet i afseende å resandes pass, samt in asläppt någon fremling i riket, som kunna amisstänkas för att vara misstänkt,. Ocks tror Freja ej, att han låtit sådant komma si till last, eller underlåtit rapportera om hof anekdoter, hoffester m. 10. samt förklarar slut ligen allt detta derigenom, att hela politiken så den yttre som inre, alltmer fått en uteslu tande personlig riktning. Detta är godt och väl, och kan måhänd vara sannt nog; men med förlof anse vi os dervid böra tillägga en annan anmärkning; oci den är, att felct väl denna gången mindri legat hos vår minister, än hos de Handland sjelfve, som så litet frågat efter sitt eget in tresse, att de kunnat låta missbruket — on det verkligen, som väl är troligt, blifvit för öfvadt — fortgå en så lång tid, utan att öf verklaga detsamma. Det är nu oss veterliger första gången vi sett något steg tagas ifrån de ras sida, som äga det egentliga skälet till kla gan, och det är ju, om ingen anmärkning a sakägarne sjelfve förut blifvit gjord, gansk: möjligt, att ministern icke en gång vetat a missbruket. Nu deremot, sedan saken en gång blifvit väckt, skulle visserligen anmärkninger rättvist träffa kabinettet, om ingenting verksamt åtgöres till det ondas utredande och af hjelpande. — Uti Stockholms PBagblad har en Insändare tagit sig ömt till sinnes den reflexion som vi härom dagen reproducerade från det Norska Dagbladet i anledning deraf, att vid Storthingets öppnande af Konungen, IT. Ex. Grefve Br rahe icke, såsom de ölriga Svenska Statsråderne, hade stannat bland de vid tillfället närvarande Norska auktoriteterna, utan ensam, tillika med Norska Statsministern, tagit plats på den anbragta upphöjningen vid Konungens sida. Den hjertnjupne insändaren har nemligen, funnit att vårt meddelande af denna uppsats utgör elt bevis, det Afiunbladet cicke redigeras i ett Svenskt intresse och icke kan hafva annan afsigl, än att få framkasta några för Sverge och dess förhållanden menliga refiexiener, hvilka sedermera kunde gro och vexa upp asom andra små oenighetsfrön rerna emellan. Härefter följer en och obeskrifligt enfaldig trantarara om 4 C:n i Norges grundlag och Norges förening med Sverge under en konung; om huru Konungen, då han på en rikssollennitet i ettdera riket represenier2s (represenierar?) såsom EEE later sig företrädas ai funktionärer tillhörande det andra rikets reseringspersonal; huruledes Konungers Norska Statsråd, företrädt al Svenska härd older, deiltasit i processionerne vid riksdagers öppnande i vers se; huru Konungen 1 samrua procession vavit : omgilven al såväl de Nor Orka, som Svensk 7 lan Konung en intagit tronen, valt et it hedersn för sig vid Konungens sida på en serild taburetitla, m. m. Då vi endast i förbigående upptogo det Norka Dagbladets uppsats, utan att för egen del lervid fästa någon synnerlig uppmärksamhet, kunde vi också gerna med tystnad förbigå (etta insända joller, så mycket mera som det i år tanka är af föga vigt för de båda nationeras väl eller ve, antingen IH. Ex. Grefve Braie vid en statsceremoni står vid Konungens ida, eller icke. Men just för denna omstänighet kunne vi dock ej undgå att anmärka det nekeligen lustbara uti den insändande granskaens farhåga, att en reflexion öfver denna omtändighet skulle kunna bli menlig för Sverge ch dess förhållande, eller gro upp till ett oeighetsfrö mellan nationerna; visst är, sisom van vet, H. Ex. Grefve Brahes makt och inytelse stor, men vi tro likväl icke, att han nnu blifvit eller kommer att blifva en till