Aftonbladet – 26 februari 1839, sida 2

löjliga pryderi, som t. ex. vill anse Victorine för något stötande: men ade gamla synderna äro till den grad skabrösa, att de ovilkorligen påminna om början af Bellmans bekanta vers: aTre ting ohyggliga för mej cEn möglig kärng i älskog dånad,, — — — och vi tyckte oss märka, oaktadt många qvicka ställen i dialogen, att publiken ansåg uppförandet af denna pjes böra inskränkas till det Fransyska originalet, der en mängd saker halka lättare förbi, än i det allvarsammare Svenska tungomålet. Det blir intressant att se, huruvida detta omdöme kommer att jäfvas af tilloppet vid de följande representationerna, ifall pjesen kommer att ges vidare. Ofversättningen af ordlekarna är dessutom mindre väl lyckad, såsom t. ex. den markisinnan talar om fauxz pas, hvilket icke borde öfversättas, emedan calembouren derigenom gär förlorad. Det samma gäller om öfversättningen af uttrycket: Jen suis incapable. — Rollerna gåfvos väl; Hr L. Kinmansson, som hade hufvudrollen, imiterade Hr Francisques spel på det allranärmaste och med framgång. — Den förtjenstfulla reeettagerskan emottogs med mycket bifall och framropades efter styckets slut. Den Kungliga familjen bivistade representationen, och ahuset var utsåldt. —H— TRE