Aftonbladet – 21 februari 1839, sida 3

ning lemnar ett hedrande bevis på förf:s grundliga bekantskap med våra äldre språkmonumenter, och bör läsas i sammanhang al hvar och en, som önskar närmare känna språkets utbildning. Det enda referenten skulle önskat tillagdt, hade varit några anmärkningar öfver periodbyggnadens och stilens gradvisa utveckling, i hvilket afseende naturligtvis en stor skilnad t. ex. är mellan de första Rimkrönikorna och Konungastyrelsen, eller Oiaus Petri, hvilket kunnat tjena till inledning för de till slut anförda språkprofven. Fjerde afdelningen, eller ordförrådet visar både hvad intressanta upptäckter för forskaren ännu återstå i den gamla Svenskan, och huru oförsvarligt den blifvit belastad med främmande lån, ofta der lika god tillgång fanns inom dess eget sköte. I typografiskt afseende är boken rätt vacker.